Hon har ju två familjer, lilla M…

Denna lilla storslagna människa som älskar att vara hemma.

 

Kanske är det just därför hon är så hemmakär. Hon får ju alltid flacka mellan sina två hemman. Vilket hon alltid gjort med gott mod. Däremot är det först detta år som hon inte protesterat det minsta över att behöva åka bort på semester.

 

Av sommarlovet återstår nu tre veckor. Hon har varit någon annanstans än på sina hemadresser nästan alla dagar. Det där med svensk sommar, dra ner på cykeln med sin bästis till badstranden… Nej, den tiden finns inte i denna donnas liv. Och det är vi orsaken till. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

 

Hon får hålla till godo med sina syskon och föräldrar. Så är det bara. Och det är väl kanske inte fy skam…

 

 

 

Vi kom hem igår kväll. Vi tittade på nyheterna och såg att det skulle bli småregnigt och 19 grader. Hon lyste upp och tyckte att det var det bästa vädret! Jag upplyste henne om att på söndag ska hon tillbaka längst ner där på väderkartan. De två sista veckorna av sommarlovet. Där nere börjar de närmaste dagarna en värmebölja som heter duga. Tillbaka till den 40-gradiga värmen… Men hon log åt det. Skönt.

 

Man får ju uppleva mycket dubbelt av allting med separerade föräldrar. Kanske dubbla födelsedagar, kanske dubbla julaftnar och dubbelt så många semesterresor.

 

Som förälder vill man oftast passa på att göra en massa saker när man har alla sina barn. Man vill ju inte riskera att de barn som är hos sin andra förälder just då ska behöva känna sig särbehandlade.  Det är lätt att glömma att de av barnen som har dubbla boenden har det så på båda ställena och att det där med millimeterrättvisa och att det skulle vara livsviktigt faktiskt inte existerar…

 

Jag vet att hon har längtat hem hit de sista dagarna. Jag vet inte om jag har dåligt samvete. Jag tror inte det.

 

Till helgen åker hon till sin pappafamilj. Fick ett sting av hopplöshet när jag tänkte på att jag då ska fixa tillvaron utan henne i fyra veckor!!! Att hon varit med mig de senaste sex och att hennes pappa fått fixa dem utan henne, hjälper ändå föga att tänka på då…

 

Detta är vårt liv…

 

Karmisar Becca