NOT MY CIRCUS, NOT MY MONKEYS

Ett mantra som kom till mig första gången den här sommaren.

Det dök upp någon gång i slutet av juli. På Marstrand. När jag, mamma och barnen var där för att möta Bella på årsdagen och lämna alla gåvor från hennes fest i maj till havet.

NOT MY CIRCUS, NOT MY MONKEYS

Det blev så påtagligt där och då. Det fanns i vattnet och det uppstod i vindarna. Lite svårt att greppa, men det var helt uppenbart för mig. Efter det har det följt med. Dykt upp med jämna mellanrum. På olika platser. Senast igår. På julafton. Detta är inte längre min cirkus. Jag väljer själv mina apor fortsättningsvis.

Igår sjönk allting in. På självaste julafton. När jag studerade mina barn som under några år kämpat med känslor som sorg, saknad, men också kärlek. Det har varit väldigt tuffa prövningar för dem. För alla. En andra jul på rad med stor omställning. Det modet de bemöter allting med gav mig under gårdagen en överväldigande känsla av stolthet över dem och över mig själv. Att kunna resa sig, visa styrka och känna glädje i livet trots förluster och förändringar. De mår bra nu. Jag såg det igår.

Dags att vända blicken inåt.

Det är dags att ge mig själv samma omtanke och utrymme som jag försökt att ge mina barn de senaste två åren. Kanske ett bra avstamp så här nära ett årsskifte utan att göra det till ett nyårslöfte. Man kan förstå något, tycka att beslutet är helt rätt. Det kan fortfarande krossa ditt hjärta. Jag har det på det klara vad mina vill och drömmar är. Det har jag vetat ganska länge, men kanske inte riktigt gett det utrymme. Det är hög tid nu. Det känns i hela mig.

Jag ska rensa lite till. Arbeta dubbelt så mycket ett par månader. Sedan ska jag andas ordentligt igen. På det sättet jag alltid önskat.

Mer frihet och glädje. Hitta meningsfullhet på mina egna villkor. Hitta något eget i mitt jobb och skapa ro på en plats som jag vet får mig att inspireras och njuta av livet. 2025 låt oss se till att göra detta till verklighet tillsammans.

Jag har så många fina människor runt mig som är en stor, stor bidragande orsak till att jag känner att jag äntligen är på rätt väg. Som jag letat den vägen. Länge. Nu visar den sig. Tydligare än någonsin. Tack för er. Ni och Jag. Jag och Ni. Så tacksam.

Önskar er alla en god fortsättning på julen och ett gott nytt 2025 om någon vecka!

Karmisar Becca

Profilbild för Okänd

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Lämna en kommentar