Äntligen vinter!

Det är ljuvligt att vara här igen.

Min oas i livet här bortom verkligheten. Ingen trafik, inga grannar, inte en endaste människa och inga som helst störande ljud. Här är det totalt tyst, massor av björkar och tallar. En sjö, en ö och en timmerstuga, mitt ute i ingenting och den är vår.

För första året som jag vet så är sjöarna inte tillräckligt bra att ta sig över den här julen. Sjön är till och med helt öppen i mitten på Noran. Snö finns det däremot gott om. Mer än vad det brukar vara vid den här tiden på året. Den lade sig tidigt här i år. Innan det hunnit vara kallt. Så isarna hann liksom inte riktigt med.

Men idag har vi en helt fantastisk vinterdag! Vad lycklig man kan bli av lite solljus. Minus 5 grader, helt vindstilla och blå himmel. Ljuvligt! Jag kunde sitta och dricka min kopp kaffe ute på en fäll på bänken som sträcker sig utmed stugan. Njuta av att barnen lekte i backen ner mot sjön och utan att frysa det minsta!

Vi har sagt hej då till Moster och gamla M idag. En åker hem och ser till Hovis, medans den andra behöver hem till jobbet i Stockholm. Stora M hjälper byborna att sladda isarna till Rausen, så det förhoppningsvis fryser på lagom till att lördagsfikat där på lördagarna drar igång. Som det är nu är det ingen som vågar åka dit i blötan.

Själv föredrar jag att åka in till byn så lite som möjligt…