Det här att ta vara på den tid man har fått…

 

…ter sig ju helt olika för oss alla. Jag har definitivt valt att leva mitt liv ganska intensivt. Innehållsrikt vad det gäller upplevelser. Det är det som ger mig mening. Man vet ju aldrig hur lång tid man har kvar och jag vill avsluta mitt liv med vetskapen om att jag har gjort vad jag har kunnat för att ha levt det fullt ut, så som jag vill leva det.

 

 

Jag är tillfreds…

Jag vet att om jag skulle dö ikväll, så kommer jag att vara nöjd. Jag har fått uppleva mer än vad jag har drömt om och det innan jag fyllt 40.

Det krävs ett visst tempo för att hinna med det jag har gjort. Som för oss alla, för att få ihop den vardag vi har och vill skapa för oss själva. För att fixa det behövs det också en hel del återhämtning. Jag har inga långa återhämtningsperioder till förfogande just nu. Då gäller det att hitta microstunderna.

Denna morgon, i Järvsö, klockan 08.20, infann sig ett sådan stund.

 

 

Solen strålade. Det var ett par plusgrader i luften och Ljusnan låg spegelblank.
När jag släppt av lilla M vid skolan och vände hemåt igen, så gick vattnet inte att motstå. Den känslostämningen jag fick under en halvtimmes tid var som det bästa av lyckorus. Med Järvsöbackens vita nedfarter i bakgrunden, kanadagässen och svanarna i vattnet och den totalt stilla älven… Vilken hänförelse!

 

Järvsö är såå vackert.

 

För fyra år sedan var jag till Ukraina och Tjernobyl. Om två dagar är det 31 år sedan världens hittills största kärnkraftsolycka inträffade. Ikväll blir det Vetenskapens Värld klockan 20. Om arbetet med att täcka över reaktorn. Detta arbetades det febrilt med när vi var där. Nu är den på plats. Nu har vi ungefär 100 år på oss att städa bort allt under den…

Detta är en av topp tre resor jag gjort i mitt liv.

 

Jag är nöjd  OCH  jag har massor kvar jag vill se.

 

Karmisar
Becca