Alltså, hur coolt det än vore att ha hela livet framför sig…
Så det här med att närma sig fyrtio och vara ganska säker på vad man har sig själv och bara kan slappna av i den vetskapen att jag duger och gör det jag kan av det jag har fått med mig i livet… Nej, att välja att vara 18 år igen framför det finns inte i min verklighet. Ni som är yngre än mig… jag lovar, hur bra ni än anser att ni har det nu… det blir bara bättre!
Jag fyller 40 nästa år…
Min erfarenhet, min bakgrund, min person och min historia har nu gett mig ett form av hus, i rundtimmer, här, Bortom Verkligheten. Jag har inte bandat eller barkat särskilt mycket, men jag har bidragit på mitt sätt. Därför står vi här nu. Med ett år av vildmark runt omkring oss, tystnad och för denna helg dagar av strålande solsken, grillning nere vid sjön och ett snöbetäckt Fulufjäll i bakgrunden. Att var 18 år har sin charm. Och man måste nog ha varit där för att komma hit…
Vi har haft gudomliga vänner här ett dygn under helgen. Med barn som valde en 18-års fest framför att följa med hit… Så dem kommer att ångra sig:)) Föräldrarnas meddelande löd dock…
”Får vi komma? Vi tar med mat och dryck, bara ni har sängplatser”
Och vilket dygn vi hade! Så mycket reflektioner och härligt umgänge och skratt har jag inte haft på mycket länge.
Ni är välkomna tillbaka närhelst ni känner att tid finns!!!
Strålande solsken, 7 grader kallt och 7 cm is på sjön. Smågrabbarna åkte kana och hade omåttligt roligt på isen under grillningen.
Hittade en del foton i min systemkamera som stod på köksbordet under helgen. Till och med mina snart 40-åriga rynkor fastnade på något. Det händer, men inte ofta.
Hjälp vad mysigt vi har haft det…
Min bästa tid är nu!!!
Karmisar Becca