Deras skotrar har stått utanför huset VÄLDIGT länge nu

utan att de har kunnat köra på dem. Men så äntligen har det kommit tillräckligt med snö för att göra en bana för den minsta skotern i alla fall.

Den större får de hålla sig till tåls med ett litet tag till. Den går för fort för att testas bland stock och sten första gången.

Däremot tror jag att isen skulle hålla för att köra hit min skoter nu. Om man håller ett rappt tempo och inte stannar… Men jag överlåter nog den transporten åt min man för säkerhets skull…

Maskinerna var något genomfrusna…

så de krävdes en del omsorg innan de startade. Men nu så ska nog till och med jag få igång dem. För mig är dessa ”leksaker” något jag aldrig skulle köpa om det bara satt i mig. Men nu är det ju fler än bara jag i min familj… Att man där till alltid behöver meka med dem för att de ska gå i gång… Det finns inte i denna mammans värld. Starta direkt eller så blir det inget!!!

Min mellersta väntar gladeligen och tålmodigt på medans allt fixas. Han kan vänta hur länge som helst och hjälper gärna till om han får och kan, bara han får köra sedan. Minstingen har inte riktigt samma uthållighet. Han brås på sin mamma där tror jag…

På första varvet välte de med skotern två gånger. Mini drar i skidorna, lyfter och välter tillbaka. Minstingen illvrålar och vill absolut inte åka mer. Han går in och läser böcker i soffan istället. Mini fortsätter däremot varv på varv på varv…

Idag viner snön utanför…

En perfekt inomhus dag i väntan på att det blir ett ännu bättre underlag utanför för skoteråkning. Stora M och Minstingen åkte i morse ner till Bolanche för lite jobb. Ibland behöver vi ner och se över verksamheten. Idag har min man lyckats samla ihop en del möten samtidigt som Minstingen ska på sin treårskontroll på BVC.

Jag tänker nog dra på elden lite extra i vedspisen och baka lite bröd. Det känns som att det är en perfekt dag för brödbak!

Trevlig onsdag på er! 

Karmisar Becca