Han, stora M, min man…

Han som hävdar att han inte har en gnutta motorintresse. Han som sa att han aldrig skulle börja köra motorcykel (för att han litar inte på sig själv där). Han som byter snöskoter en till två gånger per säsong. Han som älskar varenda träsk när han opererar omkring med sin fyrhjuling. Han som kastar sig in i alla vågor oavsett storlek med sin vattenskoter…

 

 

Han som igår inte kunde hålla sig, utan bara var tvungen att skotta fram sin typ krossaktiga (för jag vet inte vad det är för modell riktigt) tvåhjuling under snön och byta till de där spikiga hjulen som hängt inne i vår lada sedan i höstas. Han som bara var nödgad att fräsa runt lite nere på sjön i solskenet. Han som idag på förmiddagen kom på att han nog måste åka redan idag, planen var imorgon, för att ta sin andra tvåhjuling som står hemma i Hovis, för att dra ner till Stockholm och uträtta en del ärenden och lite jobb. Allt för att få köra på sina motorcyklar.

Men nej, han är absolut inte motorintresserad!

Han hävdar att det är äventyret som drar, inte motorerna. Men alla hans äventyr är ju på någonting med motor…

Nåja, låt honom hållas. Han blir ju så glad av det.

 

 

Vi andra låter var säsong ha sin tid…

 

 

Men jag inser ju att det där cykelkortet måste införskaffas snart…

Om jag ska ha en chans att se röken av min man sommartid.
Och jag har ju inte heller något som helst motorintresse. Det har vi ju i alla fall gemensamt :))

 

Karmisar Becca