I 68 år har denna tradition gått av stapeln i Vetulonia.

 

Vår granne har varit på oss varje år med att vi måste vara hemma i Italien i september när detta händer. I år, för första gången,  lyckades vi träffa in det. Och vilken fantastisk tradition!!!

Jag har haft lite semester från bloggandet, men har ju lovat några av er att jag ska återkomma med godbitarna från vår resa lite så här i efterhand. Ni andra intresserade får givetvis också hänga med:))

 

 

Colonna – Borgo – San Guglielmo – Torre

 

Fyra lag som blir som lika många läger i denna lilla by. Med var sin åsna, med var sin färg, med var sin del av byn att hålla sig till och heja på. Det piffas och förbereds i alla hörn. Det är svårt att beskriva engagemanget som svensk och som outbildad skribent… Men jag hoppas att mina bilder återger det hela aningen bättre.

Det var lite som att vara statister i en film under hela dagen. På morgonen och förmiddagen låg dimman tät nedanför berget och regnet öste ner. När vi satt och förtärde något gott på terrassen slog åskan ner precis intill oss, såpass att vi alla duckade på riktigt och elen försvann.

Men så på eftermiddagen, så kom solen. Temperaturen och ljuset blev perfekt och sedan höll detta väder i sig resten av våra elva dagar i Drömmen om Italien.

 

 

Det är musikkårer, fanbärare, diverse ekipage av mer eller mindre större arter av väldigt horniga djur. Det är lite som Palio delle contrade i Siena men i en mindre variant. Kanske inte lika korrumperat i Vetulonia heller, men fortfarande på blodigt allvar.

 

 

Ni ska helst se framför er att i Vetulonia finns bara ett litet hotell, en oficell bar, knappt tre restauranger och några små allt-i-allo butiker. Här bor cirka 200 personer. På dessa är nog medelåldern någonstans kring 75 år skulle jag våga mig på att gissa. En liten bergsby 300 meter över havet ute på landsbygden. Vädigt vacker, men inte alltid så levande.

Men så lever den upp vissa dagar på året. Och det vill säga inte lite. Känslan, engagemanget, inlevelsen och slutligen när det väl var dags för själva åsneracet, kärleken och känslostormen för sitt lag. Vinst eller förlust. Förnuftet säger att detta bara är ett race mellan fyra åsnor. Någon måste vinna, tre måste förlora.

Men detta är på liv och död. En förlust är inte ett alternativ efter all tid man har lagt ner för just denna dag. Glädjeruset hos Il Borgo som slutligen efter många omstarter vann kontra tårarna och besvikelsen hos de övriga tre.

Ni vet lite som ”banderiljärerna blir arga och pikadorerna blir ännu argare” fast på riktigt!!!

 

 

För oss utbölingar var detta bara en helt underbart härlig dag från början till slut. Detta måste jag försöka åka ner på varje år och nästa gång ska barnen vara med!!! Om ni någon gång planerar ett besök till Vetulonia. Gör det i september när Palio dei Chiuchi går av stapeln!

Långt inlägg för bara en av dagarna. Jag återkommer med fler berättelser från Toscana inom kort.

Allt gott så länge.

 

Karmisar Becca