Det är ett helt nytt ord som jag har lärt mig.

Sybarit… Livsnjutare, njutningsmänniska, kanske till och med lite av en frossare.

Kunde ni det ordet?

Jag lärde mig det av en av våra vänner som hängde på till Italien senast. Tydligen kommer dessutom ordet från Italien ursprungligen. Sybarit är ett folkslag som levde i södra Italien så där ungefär 500 år innan vår tidsräkning. Det vill säga före han kändisen på J. Passande!

 

 

För frossat har vi gjort! Njutit i massor av både livet, maten och landskapet. Och av sällskapet. Det blir lite annorlunda när man åker ner med vänner. Och med bara vuxna dessutom.

Det är väl ungefär det samma som hemma. Man turistar inte jätteofta på hemmaplan. Bara när det kommer vänner på besök.

Samma sak här. Vi skapar ju någon sorts vardag när vi hänger i Vetulonia bara familjen. Nu när fyra vänner ville hänga på, så vill man ju helt plötsligt visa så mycket mer än bara vardagen.

 

Som vinproduktionen till exempel. Man behöver inte gilla vin eller ens dricka vin, för att det ska vara värt att grotta in sig i verksamheten kring detta fenomen. Men, det är ju helt klart en fördel. Och som nybliven sybarit, så älskar jag ju att botanisera i olika druvor, vinsorter och framställandet kring dessa! Och att sedan dricka upp det!

 

 

Poggio La Luna i Morrelino di Scansano

En liten vingård i det stora vinmeckat. Elisabetta som driver denna gård kommer från Rom ursprungligen, men vill framställa ekologistkt vin, vilket är svårt kring storstäderna. Så sedan ett antal år tillbaka bor hon cirka tre mil från oss och tillverkar vinflaskor (med innehåll då) småskaligt. Det vill säga cirka 35 000 flaskor per år. Goooda!!!

Vi fick en eftermiddag med ljuvliga smaker ihop med ostar och charkuterier i hennes trädgård på väg hem från en dag vid svavelkällorna i Saturnia.

 

 

Men för att sybarita ännu en gång, så hade jag givetvis även bokat in en visning med tillhörande lunch och vinprovning på vår ”hemma-vingård”.

LE MORTELLE – mitt favvoställe!!!

Mysigt med kontrasten från en liten vingård till en större med lite andra möjligheter (fortfarande inte alls i skala med vad som krävs för att det ska säljas här hemma dock).

 

Vyn från rummet vid vinprovningen är ingen kuliss. Kullarna nedanför det i berget insprängda wineryt är på riktigt…

 

 

Jag älskar le Mortelles vita – Viva

Men kan ha upptäckt bland det godaste av roséviner också. När man luktar på deras, så tror man att man kommer att kräkas! Jag lovar. Så låt bli att lukta. Smaka!

Ljuvligt!!!

Jag var tvungen att köpa med det hem. Dyrt! Någonstans runt 300 SEK. Så jag kommer dricka det vid ett väl utvalt tillfälle. Men sååå gott!

 

 

Att välja en av dessa två vingårdar kommer jag inte att hända. Båda två ligger nära mig och det är jag glad för.

Fler sybaritiska inlägg följer. Jag har utlovat några till från senaste turen i Italien.

 

Här hemma flyter vardagen som vanligt.
Gamla M´s hus har börjat få former, även om de än så länge ligger nere på marken. Hennes ”bajstunna” dvs avloppsbrunn ligger redo för nedkrävning bara grävmaskinen blir ledig. Minstingen tycker att det är omåttligt roligt när vi paserar byggplatsen varje dag efter dagis och han kan se tunnan där allt äckligt kommer att hamna och den som sedan ”bajsbilen” kommer för att tömma.

Så, nu kan väl ingen komma och klaga på att detta inlägg gav ett sug efter en viss rusdryck? För jag antar att det suget i så fall försvann nu…

 

Ha en mysig onsdagkväll alla!

 

Karmisar Becca