Jag är långt ifrån traditionsfast,

men när det gäller julgranen är jag en tyrann. Ingen rör den utan min tillåtelse. Så har det varit sedan jag var liten. Jag är hemsk vad det gäller detta. Finns inte en chans att det kommer dit några hemgjorda pyssel från dagis eller skolan, eller något glitter, eller något annat konstigt som inte passar min granimage…

Min syster kan intyga hur hon hade det när vi var små och hon kom hem med sina hemska små fula papperdekorationer från dagmamman eller senare Granåsskolan i Vargön. När hon väl nått mellanstadieåldern, hade regeln sjunkit in och jag var herre över familjens gran utan knussel. Så är det tack och lov fortfarande…

 

 

Man kan få dispans att få röra sig i närheten och kanske på sin höjd hänga dit något som inte är så ömtåligt. Varje år köps det in ett nytt hänge. I år blev det en Pluto från New York.

Lilla M har fått lite större befogenheter. Hon har visat sig få samma grandekorationssmak som mig själv med åren. Skönt att det verkar vara ärftligt… Det ger hopp om framtiden liksom… I dessa tider är detta det enda jag begär.

 

Och ja, jag fattar att ni inte ser någon skillnad på min gran jämfört med någon annans. Men det gör jag!

 

För övrigt så har vi ätit julbord, bakat pepparkakor och pyntat lite här och var. Vad det gäller dessa göromål, så är jag gärna behjälplig, men jag lägger mig inte i slutresultatet… Tror jag…

 

 

Ni som nu tänker att jag är en hemsk granfascist bör även lägga till informationen att mina stackars barn får en andra chans. Dagen innan julafton. När granen Bortom Verkligheten kläs. Då får de hänga i precis vad de vill… Nästan…

 

Karmisar Becca