Som det sig bör för oss varje år.

 

En jul i vildmarken alltså. Tredje i raden nu. Ambitionen är väl att alltid fira jul här.

Ingen trodde väl att årets julafton skulle tangera förra årets vad det gäller vädret. Men en mer magisk förmiddag är svår att få till.

 

 

Vi hade bokat in oss på julfrukosten vid caféet inne i byn. Kallt var det, någonstans kring -20 grader, så det gällde att dra hjälmhuvor och mössor tätt runt ansiktet. Vår julafton gick i rosa! Hela världen kändes rosa medans solen var uppe.

Det severades saffransbullar formade till snögubbar, våfflor, bagetter, ägg charkuterier, marmelader och fruktsallad. Släkten Olsson fyllde halva caféet då stora M´s kusin med familj och faster också, för första gången sedan de kom hit 1965, firade jul här i sin stuga. Mysigt att umgås lite med den sidan släkten också. Vi gör inte det så ofta. Min sida är mer självklar att de som har möjlighet är med, alltid.

 

Frukosten på julafton är nog det mest livliga helgen har erbjudit. Annars är det ju lugnet själv modifierat här ute…

 

Lite spänning så klart när tomten kommer på sin skoter över sjön. I år med lite för många paket kan jag tycka. Men vi har väl varit lite för snälla. Vi får jobba på det under nästa år. Det blir för mycket att forsla hem och skräp och embalage som ska göras av någonstans.

 

 

Imorgon drar tjejerna hemåt igen. Jag och grabbarna blir kvar här en vecka till. Och här ska inte göras en uns mer än vad som absolut måstes.