Jag har varit i Järvsö i fyra dagar.

Att jag kört dit en gång i veckan i tolv år är historia nu. En del av min vardag uppåt Hälsingland är passerat. Den största anledningen till den bor ju numera 20 mil sydost om mig istället för de 20 milen norr ut och hon behöver inte min transporttjänst längre.

Så det är annorlunda nu när man får åka uppåt bara för att jag själv planerat det, för min skull. En bekräftelse på att jag har en liten del av mig själv kvar där uppe ändå. Inte bara på grund av henne.

Men hon finns med i skuggorna. Många gånger har vi traskat tillsammans uppför den där halltrappan och lampan över köksbordet hade en gång en stor vit glasglob. Nu hänger det bara en glödlampa där och bara vi och husägarinnan vet varför.

Små påminnelser om vad som varit

finns lite varstans i detta hus. Hon är ingen som stoltserar med dem. Husets ägarinna är en ödmjuk person som inte skräder sina ord i onödan. Så jag hjälper henne lite med det här. Caffär, Trädgårdscafé och nu Brödbutik. White Guide utmärkelser och handelsdiplom. Skyltar från förr bakom pelargoner i fönstret. Vad hon än tar sig an så älskar människor det hon gör.

Hon bakade tusen semlor helt själv i tisdags och jag sålde de nästan allihop. Så när som på 20 stycken.

Jag stupade i säng på kvällen och förundras över ägarinnans ihärdighet och styrka. Jag är så tacksam för att jag fick rycka in. Ge tillbaka lite av allt hon gjort för mig och lilla M genom åren.

Jag har fortfarande så här på lördagsmorgonen en viss värk i fötterna, men uppfylld av ny energi och så mycket mer än det.

Perspektiv på livet, viktiga livsreflektioner och en betydelsefull vänskap. Tack Jennifer för att jag får vara med på ett hörn i din livsresa!

Jag ska fylla på min gröna keramikmugg från Hälsingeprägel en tredje gång med kaffe, sedan ska jag kanske så sakteliga väcka liv i denna lördag här hemma i Dalarna.

Trevlig helg!

Karmisar Becca