ETT VINTRIGT ITALIEN

Precis så som jag önskar mig vintern.

Har ganska nyligen kommit tillbaka till södra Dalarna från ett helt fantastiskt januari- och februariväder i Toscana. Inte en droppe regn under mina tolv dagar och solen värmde.

Hem kom jag till ishalka och 15-20 minusgrader förra veckan. Kontraster mellan mina hemma kan man väl säga.

Hade ett behov av att fylla huset med våriga blommor.
Var också tvungen att kånka upp det gamla ruttna träbordet med marmorskivan från trädgården upp till köket.

Jag har kommit fram till att jag bara gillar vintern i stugan Bortom Verkligheten. I övrigt kan jag faktiskt skippa den helt.

Min husfrusemesterkompis från Järvsö beslöt sig också för att ta en paus från sin vinter och tog tåget ner till mig några dagar. Nu har vi ett facit på att det går alldeles utmärkt att åka tåg, om än inte hela vägen till Vetulonia, så i alla fall till Grosseto. Hon lyckades med det konststycket trots att Tyskland låg i tågstrejk just de dagarna hon behövde ta sig därigenom.

De dagarna vi hade till förfogande på plats skulle det lagas mat, tas bilder och spånas framtid. Det kramades på en del hus, Mimosan slog ut, de röda maskarna i svavelkällorna konstaterades överskattade och ignorerades. Det kokades kronärtskockor och smakades vin.

Men det absolut bästa med min Husfrukompis är nog ändå skratten.

Att få skapa träningsvärk i varandras magmuskler. Är inte det bland det bästa som finns?

Mycket landade mina dagar i Vetulonia. Jag har en plan. Jag vet vad jag ska göra, jag vet vad andra kommer göra bättre. Jag har hittat några fantastiska hus att använda i en spännande framtid och jag har nu en lagom dos av italienska sticklingar som väntar på att få rotas och genomföras. Nu ska jag bara våga…
Men jag tror Jennifer knuffade mig över den kanten. Att förstå hur många godisbitar jag har att visa upp. Genom mina ögon. Ibland behöver man en sidekick som ser det man själv tar för givet och det man själv inte tror är så speciellt. Dagarna nu gav mig också insikten vad jag kan tillföra de andra redan etablerade.

Sällan skönt på balkongen i januari, men den här gången hela tiden!!!

Så nu ska bara alla lösa trådar knytas ihop, så kör vi.
Jag har ju lovat mig själv mer Italien, så mer Italien ska det bli.

Hoppas ni alla har den finaste av Valentindagar, så hörs vi vidare.
Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Lämna en kommentar