Hur gör man det när allt ser ut som det gör?

Är det möjligt? Varje dag slits jag mellan att njuta av det livet jag har och samtidigt se alla bilder från Israel och Ukraina. Ofta får jag uppdateringar från tappraste Natasha i Odessa och barnen. Hur deras liv har blivit så totalt annorlunda från hur deras drömmar och förhoppningar var för bara två år sedan.

Att i nästa stund se en pojke i Viggos ålder springa över en gata i Gasa, på tevens nyhetssändning, mot sin pappa som står för att ta emot honom på andra sidan gatan och någon snett ovanför dem väljer att skjuta ihjäl honom. En nioårig pojke framför sin pappa…

Jag vill ju bara hjälpa till.

Jag vill åka ner och förhandla. Säga åt dessa vuxna människor att lägga av. Jag vill ju vara en förebild för denna nioåring. Visa honom att vi är på väg åt rätt håll i den värld vi har byggt upp. Att vi har lärt oss av vår historia och att vi nu vet bättre.

Eller kanske jag ska starta ett nytt land. Dit bara vänliga människor är välkomna. Dit jag stänger gränserna både på marken och i luften och styr det med järnhand. Som en diktatur fast en snäll…

Det är bara så frustrerande…

SÅ BORTOM VERKLIGHETEN

är verkligen en oas att ha möjligheten att åka till. Nu mer än någonsin. Vi har spenderat nästan hela jullovet där. Bara vi, mormor, hund och kanin.

Levt livet man gör där. Värmer huset i eldstäderna. Ser till att det finns varmvatten i den stora pannan på spisen. Läser en bok. Spelar sällskapsspel. Får utrymmet att känna hur mycket man värderar och tycker om varandra. Att få ha en sådan plats.

Två av våra solcellspaneler på timmerhuset visade sig lagt av när vi kom dit. Efter överläggande med leverantören så kom vi fram till att det måste bero på ett blixtnedslag någon gång under sommaren/hösten. Tack och lov stannade bränningen inne i panelen. Galenskaparna var med och hämtade nya i Älvdalen och monterade om dem. De var ju så små när vi byggde detta hus, så det är bra att det händer lite saker så de lär sig hur det funkar. Det är ju ändå lite speciellt med ett 12V system.

Annars gjorde vi inte många knop under julledigheten. Det var gott om snö för att vara så här tidigt på vintern, så vi levde mer eller mindre på skotrarna under dagarna. Riktigt mjukt och fint underlag.

”Detta har nog varit det bästa jullovet någonsin” -Viggo

”Allt har varit så perfekt här de här veckorna” – Vincent

Ett bra betyg ändå som värmer mammahjärtat enormt.

Så tack december och norra Dalarna för en en fin jul och nyår. Önskar alla att 2024 blir ett fint år som vi alla kan stå för.

Karmisar Becca