Han har på egen hand skapat en oas för oss utan dess like!

En plats dit man längtar dagligen. En plats där tiden slutar gå så fort och man hinner njuta här och nu. En plats med ett läge dit ingen hittar utan utförlig beskrivning. En plats dit björnarna vågar sig fram (hade en nyfiken fjolårsunge uppe på vår trappa för två veckor sedan). En plats där vi bara kan få vara en sammanhållen familj helt ifred.

Vi har som vanligt ett gediget schema hela den här veckan. Men när möjligheten till ett par nätter Bortom Verkligheten dyker upp, så tar man den. Stora M drog dit upp i torsdags. Det ska förberedas för det kommande sedumtaket. Vädret påverkar dock arbetet en del.

Tänk er ett tak i samma färger som naturen runt omkring…

Jag och mina tre minsta grabbar tog chansen, när vi inte var i vägen, att åka upp i söndags. Två nätter här uppe ger tredubbel energi resten av veckan, så nu är jag fulladdad.
Det räcker att jag öppnar bildörren där jag ställer bilen för att gå den nästan två kilometer långa stigen fram till stugan, för att lugnet ska sprida sig genom hela mig. Att dessa kilometer tog nästan 50 minuter att gå, för att Minstingen inte hade lust att gå den kortaste vägen i fullkomligt ösregn, spelar liksom ingen roll. För man har tiden.

Man måste elda i vedspisen för att kunna laga någon mat, man måste fylla vattenhinkarna med vatten från pumpen för att kunna diska och man måste leka med sina barn för att det inte finns någon teve. Och det bästa är, man har den tiden.

Och att få hänga med pappa högst upp i trevåningssängen och montera sänglampor som ska fungera när 12V-systemet är färdiginstallerat, går inte av för hackor när man snart fyller fyra år.

I eftermiddag har dessa smågrabbar däremot fått följa med Mamman till jobbet. Att applicera färg på kunder samtidigt som man i ögonvrån ser hur kakburken i kaffehörnan töms, hundskålen med vatten välts i köket, kollegans permanentspolar sprids i ett vackert mönster över salongsgolvet och att Minstingen idag blivit utnämnd till utbrytarkung nummer ett ur sin Cheriotvagns trepunktsbälte, gör att man vet att dessa dagar Bortom Verkligheten var högst välbehövliga:)

Nu är det natti här i Hovis. Sov gott och hoppas ni får en härlig andra hälft av veckan!

Karmisar Becca