Ungefär 135 mil ligger bakom oss…

Lite mer än hälften. Vi har 245 mil ner till Drömmen om Italien, dörr till dörr. Allt har hittills gått enligt plan och jag måste ge mina tre barn så mycket cred för det. Vilka bilresenärer de är. De är ju slipade sedan födseln, men att åka nästan 70 mil varje dag är ingen dans. Vi har lyckligtvis klarat oss ifrån bilköer i vår körriktning under dagen. Tre olyckor i motsatt riktning har gjort oss ödmjuka inför fortsatt biltempo…

Vi övernattar utanför Nürnberg i natt. På ett godkänt hotell så långt. Båtresan igår natt vinner nog dock. Fantastiskt mysigt, rymlig och fin hytt och Mini var i extas från ombordstigning till att vi gick i hamn i morse. Sova på båt går inte av för hackor i vår snart 4-årings upptäckarvärld!

Det känns väldigt skönt att vi betat av det svenska landskapet och norra delen av Tyskland. Nu återstår den absolut vackraste senare delen av bilfärden. Ett grönare och kulligare Tyskland, Österrikes alper och norra Italiens berg.

Eftersom jag fick finna mig i att inte få se Verona den här gången, har jag imorgon bokat in oss på en, vad jag hoppas ska vara, ännu mer storslagen plats. Vi får se…

I natt nöjer vi oss med två dubbelrum här ute på landet. Perfekt parkering för bil med skåp på taket, mitt framför entrén:) Märk på bilden vad perfekt det smälter in där på taket. Ingen kan ana att mitt fina kinesiska skåp döljer sig där under… Det missades en babysäng här däremot, men det löste jag med två fåtöljer från vardera rum;) Minstingen är lika lyrisk över den lösningen idag, som Mini var över färjeresan igår. Får se om jag lyckas överträffa lilla M’s förväntningar i morgon då kanske…

Klockan har precis passerat nio och alla tre sötnötterna sover i rummet intill. Sitta still i bilen kan vara oerhört tröttsamt… så även för mammor.

Sov så gott!!!

Karmisar Becca