Min fina älskade lilla M!

Jag reflekterar ofta över vad jag har gjort för att förtjäna henne. Min tjej som snart närmar sig tonåren, men som fortfarande är Mammans urmysiga och kramgoa genomärliga Snapchatande ödmjuka dotter.

Mormor har nu till och med skaffat fenomenet Snapchat (jag förmodar att det enkom är för att se vad hennes fösta barnbarn återger av sitt liv).

Klockan närmar sig nu midnatt och vi inväntar Mormor och Moster, som ikväll landat på Ciampino utanför Rom, fått en hyrbil med motortrubbel, men som nu förhoppningsvis närmar sig Scala Santa i fullmånens sken, för att få spendera några fina dagar med familjen innan de flyger hem på midsommarafton med en av mina tre allra finaste egendomar… För att i sin tur köra upp henne till en familj som så väl behöver henne i nuläget, även om den här Mamman kommer sakna henne fruktansvärt mycket!

Min familj ställer upp i alla lägen för att få till logistiken i denna enighet, dock med en något yviga konstellation. Det är ju något vi i generationer börjar bli vana vid…

Minstingen och Stora M sover redan. Mini spelar Alfons på sin surfplatta och hävdar att han inte är det minsta trött. Lilla M har gått för att borsta tänderna och vill nog gärna krypa till kojs, men sms:et från Moster som säger att de passerat Grosseto ger henne säkert lite ny energi.

Mamman har definitivt fått massor av energi av att få en stund för sig själv med sina två äldsta på stranden idag. Pappan och Minstingen har hängt kring båthamnen och planerat inför eventuella framtida båtplaner…

Trevlig lördagskväll på er alla fina!

Och ni som redan sover, hopp om en lika skön söndag.

Karmisar Becca