Med musik i hörlurarna och med kameran i handen

fick jag igår ett par timmar för mig själv. Att få insupa strandpromenaden ordentligt en sista gång. Gå genom turiststråket på gågatan i CdP och se hur gatan under just den här tiden på eftermiddagen förvandlas från nästan folktom till ett myller av inhemsk befolkning och turister denna söndag. Turisterna strömmar till nu. Lagom till vi ska åka hem.

 

 

Castello di castiglione della Pescaia

ligger ju så maffig ovanför hela havsbandet och butiksgatorna. Den sätter karaktären på hela byn. Det är balsam för själen att ta en vända uppe i dess gränder…

 

 

Å, vad jag kommer att sakna detta! Jag har boat in mig riktigt ordentligt under de här veckorna. Värmen… från vännerna, från byn, från människorna, från atmosfären och så då vädret förstås.

Hemresan ser jag också fram emot. Fyra nätter ute i Europa. Bolzano, Würsburg, Hamburg och kanske en natt i Sverige någonstans. Och ikväll har min snälla lillasyster erbjudit sig att vara barnvakt. Jag och stora M ska få en helkväll på Il Pupillo i Scarlino med mat och vinprovning.

Så det är inte slut, inte riktigt ännu…

Karmisar Becca