I sju år har min man slitit för detta ställe
Och vi har ju naturligtvis hjälpt till för att skapa hans dröm när helst vi har kunnat. Det har ju tillkommit två små barn under tidens gång med två års mellanrum. Ett typ av hantverk i sig, men ett hantverk som gör att fritidsbyggnationer får komma i andra hand för den föräldern i familjen som inte har de primära kunskaperna om timmerhusbyggen…
Jag minns så väl när det första trädet fälldes hemma vid Mossbysjön. Det hamnade i sjön…
Jag minns lika väl när vi skulle dra hem den första stocken till vår tomt. Vi slirade med fyrhjuling och lunningsvagn på en liten skogsväg som ledde fram till ett av fritidshusen vid sjökanten. Det blev inte snyggt. Innan vi hunnit återställa skadorna dök ägarna till huset upp… En rejäl utskällning hade inte varit konstigt, istället ville de bjuda på kaffe och höra om projektet…
Många människor har kommit i, ur och i vägen för det som står här idag. Men nu är det på plats och det återstår bara smågrejor att göra egentligen.
Vi har haft många sommarjobbare här under veckan, som slitit för vår sak. Och det har blivit massor gjort! Tack pappa, tack älsklingsfaster med sambo, tack lillebror och tack Adrian för väl utfört arbete. Det luktar nu härligt av tjära, den gamla ladan från Boden har fått ett tak, tvättrummet i huset är på god väg och det återstår väldigt lite av vildmarkspanelhögarna på golvet (det mesta sitter nu uppe på väggarna).
Och jag tror ändå att vi alla hunnit njuta Bortom Verkligheten en hel del också.
Denna plats har något som inte finns verkligt längre…
Jag önskar att jag kan ge mina barn mer av det. Tillvaron man skapar här är lite overklig från vardagens rutiner och stress. Något magiskt uppstår när man kommer hit ut. Tiden som man annars aldrig har tillräckligt av finns i överflöd här. Något av en plan snurrar i huvudet på mig och min man. Vi får se om vi lyckas snurra in den planen på rätt sätt, för då kanske… Kanske att vi kan ge barnen lite mer av detta framöver. Vi får se…
Trevlig helg på er alla!
KarmisarBecca