Trippelnostalgi

 

Isn´t she a beauty?

Vårt nygamla tillskott till familjen. Nygammal i flera bemärkelser faktiskt. Min man har varit ägare till denna donna tidigare ett kort tag för tio år sedan, så egentligen är hon inte helt ny på det planet och hon är en A-ford från 1930 (med originallack, det är tydligen viktigt), så nej hon är inte purung direkt. Men sedan i måndags är hon i vår ägo ännu en gång och hon är i alla fall helt ny för mig.

 

75 (1 av 1)

78 (1 av 1)76 (1 av 1)

 

Egentligen har vi inget större intresse för veteranbilar alls, vare sig min man eller jag. Anledningen till att hon nu finns i vår ägo är egentligen inte så galet dock. Mina yngsta barns farfar köpte denna någon gång på 70-talet för att renovera upp den. Som ett hobbyprojekt på sin fritid (som jag förstått, jag som aldrig träffat min nuvarande egentliga svärfar, så jobbade han väldigt mycket, så när han gick bort så var Marianne, jag kallar henne så, fortfarande inte färdig).

Visst passar väl Marianne, eller hur? Jag kommer kalla henne så. De andra vet ingenting ännu. Kanske aldrig får veta… Hon känns lite kunglig på något vis och i min värld är kungligheter och Marianne självklart. Behövs inte förklaras närmare, men så är det i alla fall. Somliga kommer nog förstå;)

När min mans far gick bort väldigt hastigt för tio år sedan fick en nära vän till honom, med samma intresse för gamla bilar, ärva henne. Han är nu klar och vill fortsätta med nya projekt och frågade då om stora M ville köpa tillbaka henne. Han är ju uppvuxen med hennes chassi i garaget hemma när han var liten, så svaret var självklart. Vi ska nog lyckas hitta ändamålsenliga förutsättningar för Marianne i framtiden.

På dagen för överlåtelsen tog vi en premiärtur via barnens farfars barndomshem (som jag aldrig sett tidigare) och till Torsång i finvädret för, vad som kan bli, säsongens sista riktiga glassutflykt. Mycket känslosamt, men också väldigt mysigt. En pappa, en farmor och farfar och en bils betydelse och en familjegård, det blev ganska känslodrypande.

 

80 (1 av 1)

77 (1 av 1)

79 (1 av 1)

 

Tidigt imorgon bitti drar vi upp till Järvsö igen. Dock inte i denna mörkgröna skönhet. Hon får vila på logen till ett mer lämpligt tillfälle. Sommarlovet är över. Klockan kvart över åtta imorgon börjar lilla M sjätte klass. I Järvsö är det högstadiet. Det innebär alltså eget skåp istället för skolbänk, klassmentorer istället för klassföreståndare och en helt annan skolbyggnad. Spännande!

Efter det tillbaka hem till Dalarna för inskolningssamtal på dagis för Minstingen. På måndag är föräldraledigheten över på riktigt. Fyra år har jag varit hemma, lite drygt! Nu är den epoken av livet över (och någon gång i framtiden kanske man kommer se tillbaka och sakna denna del, men just nu kommer jag inte göra det). Det ska bli otroligt skönt att få börja jobba på riktigt igen!

En spännande höst väntar med mycket förberedelse och planering för ett lite annat utseende av familjeföretaget efter årsskiftet. På måndag börjar det!!!

 

Ha en trevlig kväll!

Karmisar Becca

Annonser

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s