Åkrarna kring vårt hus är nyslagna

Det luktar gudomligt gott. Och nu kommer landskapet bakom rågen fram igen där borta i horisonten. Dimman har legat som långa slöjor över åkrarna varje kväll nu senaste veckan. Det är lite kyligare, lite mer färgstarkt, lite högre luft.

Obeskrivligt vackert!
Omöjligt att fånga på bild. Det går inte. Men jag bjuder på några ändå.

Den här helgen har hon varit hemma…

Mitt absolut största hjärta. Jag tror aldrig att jag har njutit så mycket av henne som jag gör just nu. Kanske är det för att jag inte vet hur länge det kommer att förbli så, hon börjar ju bli så stor. Det återstår så få år innan hon kan kallas vuxen. På många sätt är hon redan det. Kanske är det också för att umgänget med henne är en kontrast från umgänget med de två minsta barnen. Kanske är det också för att man har ett utbyte av varandra på lite samma nivå nu. Förmodligen är det lite av var.

Jag har alltid njutit av våra bilresor till och från Järvsö. Det är ett sådant privilegium att få nästan tre timmar i bilen med denna unga dam på måndagsmornarna eller fredagseftermiddagarna. Det är åtskilliga timmar vi betat av med att prata om allt mellan himlen och helvetet (jo,för så är det, vi berör inte bara roliga saker). Det är många spellistor på Spotify som sjungs högt och ljudligt i bilen och en hel del poddar betas också av.

 
Min fina tjej, med sitt stora hjärta. Sitt ödmjuka sätt och sin förmåga att läsa människor. Det har hon alltid kunnat. Jag kan räkna upp så många gånger när hon har känt av mig innan jag ens själv förstått vad som rört sig inom mig. Hon är nog den enda som läser mig inifrån och ut. Från henne får man höra sanningen i alla lägen. Ibland är det bra, ibland bränns det. Givetvis bara för att det är `spot on`. Så är det väl för det mesta när vi blir kritiserade. Kommer man lite för nära sanningen vänds taggarna utåt…
Min lilla M är en skicklig människokännare som man inte längre kan dra en vit lögn för. Hon genomskådar det direkt. Och jag njuter av hennes sällskap varje sekund!

Nu är hon tillbaka i Järvsö sedan klockan åtta denna morgon. Tiden fram till nästa gång vi ses ska jag nog lyckas bedriva på ett riktigt bra sätt. Några dagar av personlig utveckling och förkovring kanske man skulle kunna kalla det. Med riktigt fina kollegor, arbetskamrater och fina vänner. Men hon med stort M (här kallad lilla M) kommer att vara saknad.

Hoppas ni alla får en spännande vecka! Jag hoppas och tror att min blir det…

Karmisar
Becca