Vilka stöttepelare jag har!!!

Idag har varit en sådan dag när mycket sjunker in…

Vilka människor jag har runt omkring mig! Det här inlägget får bli någon form av tribut till några av alla dem för mig oerhört uppskattade människor, som ställer upp för mig i så många lägen. Jag hoppas ju att jag någon gång gjort något för att förtjäna denna erkänsla, och om inte så hoppas jag att jag kan gengälda när än det kan behövas i framtiden…

 

174

 

Min arbetsmåndag fick bli lite av en improvisation. Tur det finns bluetoothkoppling i bilar numera och att mycket arbete kan utföras därför. Min punkterade bil var klar med fyra nya däck på en auktoriserad däckfirma 15 mil härifrån. Jag fick för drygt en vecka sedan, när det hände, låna en bil från en vän och sonika tidigare chef/arbetsgivare för att rädda min situation. Det var hon som idag löste problemet med transporten tillbaka till bilfirman från Järvsö, så jag slapp vidare logistik för att hinna hem till dagishämtning. Innan mitt tåg gick söder ut igen behövde jag få i mig lite lunch. Tog en chansning och frågade en annan vän och sonika  före detta typ chef/arbetsgivare om hon hade 25 minuter över, varken mer eller mindre för en snabblunch, och ja det fick vi till. Så mysigt och behövligt!

Dessa individer runt omkring mig som finns där när man verkligen behöver det. En simpel punktering på fel ställe och man blir så extremt beroende av att andra människor ställer upp. Lilla M´s pappa för att hon fick gå hem till dem efter skolan (trots att de skulle ha ”Kattfest” under kvällen (antar att det har med hans frus namn och födelsedag att göra;)  och de höll för fullt på att förbereda för denna. En av mina, som jag räknar till närmaste vänner trots att vi inte träffas så ofta just nu, som ställer upp med bil och logistik.
Lilla M`s farmor och min så kallade före detta svärmor som tar över henne när festen har börjat och dessutom förser mig med mat, så jag fixar bilresan hem. Min mamma, som i sin tur jobbar heltid men fixar med beredskap om något idag skulle hända på mina yngstas förskola, eller om jag av någon anledning inte skulle hinna hem i tid. Hon ställer alltid upp. Min fina hästväninna som jag fått låna bilen av, åker idag någon mil in till Järvsö, för att jag ska kunna parkera den på järnvägsstationen och lämna nyckeln på turistbyrån, för att hinna med tåget tillbaka till Bollnäs, där min egen bil står på verkstaden.
Allt detta för M I N skull!
Och jag fick en snabblunch med en annan som jag räknar till min en av mina närmaste vänner. En person som jag lärde känna när lilla M föddes (först barnets gemensamma mammatid), som jag sedan jobbade för och som jag på senare tid utnyttjat många gånger som bed & breakfast.

Detta gör att man får en ödmjuk inställning till dessa människor som ställer upp för mig. Helt utan egen vinning.
Och ni är så många fler, jag är väl medveten om det, så tacksam och idag finns ni alla med i detta inlägg mellan raderna !!!

 

Att jag dessutom fick en oerhört härlig höstpromenad från Bollnäs järnvägsstation ut till Bilmetero med mina trevliga kundbokningar i öronen var ytterligare ett rent nöje och min måndagsbonus…

 

171-1-av-1

172-1-av-1

173-1-av-1

Jag hann jobba bort massor på vägen genom dala- och hälsingeskogarna och jag hann hämta dessa två lite tidigare än vad jag brukar på måndagar och vi hann börja fixa undan utemöblerna inför stundande vinter vid hemkomst.

Jo, detta blev en bra måndag!!!

Karmisar
Becca

Annonser

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s