Tack världen för sminket och stylingprodukter och grå kläder!!!

Idag hade jag inte varit helt tillfreds utan dessa tre. Min mule är kanonröd, mitt hår hänger som om det vore ett tunt sådant där vanligt råttfärgat skandinaviskt hår (vilket det ju är förstås) och för att håret och sminket skulle kunna komma hyfsat till sin rätt idag, så krävdes helgrå klädsel. Minsta lilla färg i outfiten skulle få mitt nylle att glåma ihop totalt…

Jag har med nöd och näppe tagit mig ner från min säng, ner för den här lååånga snirkliga trappan (inte alls lång egentligen) de senaste dagarna och tagit mig den låååånga vägen bort till köket som ligger där borta mellan trappstegen… (ca 3-4 meter). Phu!

Men så idag tror jag att det håller på att vända.  T a c k och l o v !  Även om min hjärna inte riktigt kanske är på topp ännu…

Idag hade jag kontorstid på förmiddagen och det kom en paketleverans med bud. Till Industrikranar… Är det din pappa som äger det? Eh, nej min man… Jag ser inte någon industriell kran någonstans? Eh, nehej, kan bero på att det inte finns några kranar i företaget längre (de stod inte inne på vår gård direkt då heller)… Ditt namn! Eh, varför? Du ska skriva under ju… Just det ja, Rebecca Olsson.

Jag skriver under på hans telefon och han tittar lite konstigt på mig när han får tillbaka den. Det står inte Olsson här… Eh, nähä. Tittar på skärmen och ser att jag skrivit Magnusson (det är sex år sedan snart som jag hette det). Fasiken att man inte har en sådan där otydlig cool och spretig namnteckning (måste träna in en sådan). Han fortsätter; Är du säker på att det är din man som äger Industrikranar? Eh, ganska så säker, ja…
Sen flinar han säger tack och sätter sig i bilen och kör vidare… Märklig typ, men han hade säkert roligt på jobbet:)

Imorgon kommer jag vara med mer på banan, jag lovar!!!

Karmisar
Becca