En man som chef, Min man som chef…

Jag har nästan alltid haft kvinnliga chefer. Till och med på den tiden det begav sig med sommarjobb, så var det kvinnliga chefer. Bibliotek, äldreomsorgen, UPS, turismen, alla salonger, Järvzoo (där kom den manliga chefen in dock). Och jag har gillat alla mina chefer.

Att från och med årsskiftet få min man som chef… Det kan bli spännande… Vi har alltid sagt att vi  i n t e  ska jobba ihop. Nu blir det så ändå och vi får se hur det går. Jag sköter det roliga i firman enligt mig, stora M sköter det tråkiga och praktiska. Han anser att han sköter det roliga och lämnar det tråkiga åt mig. So far so good😉

Det här beslutet har suttit väldigt långt inne för mig. Men ibland måste man väl våga ta språnget och så länge jag är anställd och inte delägare, så känns det bra i min maggrop. Då kan jag ju säga upp mig när jag vill;)

 

249-1-av-1

 

Jag kommer ha ett kontor (vi har redan tjuvstartat lite med planerna), jag kan lyssna på hög musik medan jag jobbar (vilket jag älskar) och jag har min kontorshund som sällis. Och det bästa av allt är att vi kommer att kunna driva det här från vilken del av världen som helst! Det måste ju vara den absolut optimala arbetssituationen.

 

Och jo då, jag kommer jobba massor på salongen  o c k s å 🙂 Det är ju mitt skötebarn. Men självklart har jag lite utlandsplaner och vildmarksplaner för den också:)

 

252-1-av-1

253-1-av-1

 

Han är oerhört engagerad, den där kontorshunden. Man kan ju lätt tro det på dessa bilder i alla fall. Nu hör det till saken, att det av lilla M omsorgsfullt stickade fodralet, där jag förvarar min kortdragare, har hängt med en löptik på salongen under hela den här veckan… Så nja, det där åtagandet som kontorshund är redan nu ifrågasatt…

 

Snart helg igen då. Den som ska ägnas åt alla helgon. Vi tänkte nog skänka dessa tanken från vildmarken. Där är det minusgrader och snön lite pudrigare än här. Där tänker jag mysa med det mina i helgen. Inväntar febersjuk lilla M och Moster från Stockholm under kvällen. Sedan drar vi upp i mörkret. Chefen och pantertanterna och kontorshunden (stora M, Mini, Minstingen och minsta M) är redan på väg upp.

Och nej, jag tar inte med jobbet.

 

Karmisar Becca

Annonser

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s