Längtar efter en riktig vinter

Efter en lång, varm och solig sommar är jag så redo för en riktig vargavinter! Vet ni att de första sex veckorna av min sommar, så såg jag inte skymten av en endaste regndroppe. Så all min vävnad, varenda spor, alla mina cellväggar, skriker efter kyla, snö och is…

Min fyraåring vet nästan inte vad snö är. Det har inte varit någon bra vinter sedan han föddes 2012. Min tvååring vet definitivt inte vad snö är. Så vad passar bättre än att fira sin tvåårsdag i ett riktigt snölandskap med några härliga minusgrader och långt borta från fenomenet civilisation?

Och kalasigt blev det!

Alldeles så där lugnt och skönt och lagom hysteriskt festligt som jag gillar. Än så länge kan jag själv välja bort hysteriska barnkalas. Mini har så här långt lyckats undvika den sortens inbjudningar (eller kanske är det jag som har missat dem…), så han har ännu inte några sådana krav. Minstingen är tack och lov lite för liten. Och lilla M har egentligen aldrig velat ha några större konvent runt hennes födelsedagar.

Men ballonger, vimplar och tårta blev det. Och en ny fåtölj fick vi med oss upp, tillsammans med mitt Harry Potter skåp som jag fyndat på blocket förra helgen. Därutöver en av mina gamla salongsspeglar, som nu får stå lutad mot väggen på min sida i sovrummet. Det tar sig Bortom Verkligheten.

När man kommer hit ut nu, vill man aldrig åka hem.

Här blir man levande på riktigt!
(Måste bara köpa en ny doftpåse till dasset:))

Karmisar
Becca