Att inte tillämpa allt man har kvar,

men ändå ge tillräckligt av sig själv för att inte späka sig helt och se en ljusning längst där borta. Oj, vad vi har tagit till oss livet det senaste året, min min och jag. Att livet inte alltid flyter som man önskar i sina innersta drömmar, det vet väl alla som har passerat 25 år vid det här laget? Somliga upplever detta långt före det också tyvärr. Jag har varit ganska förskonad ändå… Tycker jag själv. Alla upplever ju livspusslet olika jobbigt.

Det där med att alla man möter, oavsett vem, sliter med ett eget krig som DU inte vet något om, så var snäll, alltid!

Det är en devis jag försöker utgå ifrån när jag möter människor. Försöker alltså. Jag lyckas inte alltid…

I nöd och lust, tills döden skiljer er åt… Kan funka för vissa, inte för mig. Man gör så gott man kan tills att det absolut inte går längre. Och när det inte går längre så får man kämpa för att det ska fungera på ett annat sätt i stället. Det är så livet fortgår liksom. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Och när man lyckas ta sig igenom det där i nöd och kanske dessutom med lite lust emellanåt, så nedrans amalia vilken kick i livet det kan ge…

Och jävlar (förlåt att jag svär ) vad stark man känner sig. Nästan lite oövervinnerlig:)
Som Minstingen när han vill vara ute och leka utan några kläder och hävdar att han absolut inte fryser… Ungefär så.

Lite drygt två veckor kvar till  J U L !!!

Och som jag längtar att få spendera  en lång, härlig, ledig jul med alla mina galenpannor i denna familj. Jag ska ovilligt erkänna att jag inte riktigt känt så alla gånger det senaste året.

Helgen som varit har vi spenderat tillsammans här hemma. Bara gjort bort sådana vanliga saker som tvätt, disk, städ och läxläsning. För mig är det de bästa dagarna. Att lyckas koppla av här och nu. Bäst, men så ofantligt svårt. Det är ju så många saker och ställen man vill göra och uppleva innan man dör!!! Men för att orka det… å t e r h ä m t n i n g !!!

Det är tur vi har lilla M i vår familjekonstellation. Vår hemmatjej. Tack vare henne måste vi landa hemma emellanåt.

Nu kör vi hårt i två veckor, med massor av jobb och roligheter innan den riktiga julledigheten infinner sig. Och som jag är laddad!

Livfullheten sitter just nu längst in i märgen och den känslan…
Puss på er!

Karmisar Becca