Nyåret för ett år sedan spenderades i vår dröm i Italien. Min pappa fyllde sextio och jag fick någon vecka tillsammans med honom och alla mina syskon. Ni får hålla till godo med mobilbilder. Datorn har inget krut i sig och jag orkar vare sig lyssna till elverket eller stå och blogga i tvättrummet (där vårt enda 220 uttag finns).

Tänk att man nästan alltid njuter mer av minnena än när man är just precis där. 

Jag konstaterar här från min fåtölj i hörnet av vardagsrummet, att årets nyår kommer inte innebära någon sex timmar lång middag på en mysig restaurang uppe i någon borg. Vi kommer att vara ett betydligt mindre sällskap som firar in 2017. Och jo, mina barn har vuxit på sig ganska mycket under det här året…

Och Bortom Verkligheten har då fått sig ett ordentligt ansiktslyft under 2016. 

I mars var det mycket snö ute och högar med vildmarkspanel inne på golvet, som behövde köras ut över sjön med släde, då den vägen är betydligt jämnare och rakare än sommarvägen.

I maj hade vi björnbesök på yttertrappan och vi hade kommit till den punkten i bygget där jag numera kan känna att jag har ett större deltagande än som barnpassare, tyckare och pekpinne. Nämligen till kuddpuffandet och mattfranssträckare…

Framåt slutet av sommaren brukar vi engagera den där delen av familjen som spenderade nyåret med oss i Italien. De får  grovjobba lite med det på detta timmerhus som behöver göras inför en övervintring. I år, mer tjära, tak på ladan, avloppsgrävning, inoljning av diverse träpartier, blåbärsätning och lite annat skoj…

I november, då med betydligt mer snö här än vad vi har nu, fick vi äntligen till belysningen med det 12 voltsystem detta hus numera kan erbjuda. Jag fick hit mitt ”Harry-Potter-Narnia” klädskåp som jag är så nöjd med! Och den fåtölj i hörnet där jag sitter nu.

Nu har vi firat vår första jul här. Inte slitit allt för ont. Bara träffat tomten, åkt skoter, grillat en del korv och levt vildmarksliv.

Ett liv bortom den vanliga verkligheten!

Gott Nytt År 2017 till er alla.

Karmisar Becca