Maria Gripe i mitt hjärta

Att bli uppslukad i en bok just nu…

Nä, det har jag så svårt för. Jag som har levt i bokvärlden fram tills jag fyllde 26. Efter det, alltså i si så där en tolv år nu, så kan jag nog räkna de utlästa böckerna på en av mina händer. Det spelar ingen roll om det är talböcker eller fint inbundna eller enkla pocket. Jag har ingen ro att uppslukas i dem oavsett.

Det krävs något som kastar mig rakt in, som  biter direkt och det är inte så lätt att hitta. Funkar inte med lull, lull de första 30 sidorna. Storyn måste komma direkt. Just nu letar jag bakåt. I säkra kort.

Lilla M har äntligen blivit en riktig bokslukare och nu börjar vi båda njuta av att diskutera innehållet, vad vi tycker om författaren och vad vi tycker om språket. Detta har faktiskt lyckats egga min läslust igen något. Jag hoppas att det eskalerar och just nu nöjer jag mig med att läsa om godbitarna jag minns från min egen uppväxttid.

Jag minns ju hur jag och mina kompisar hängde på låset vid midnatt när bokrean öppnade när det begav sig, både i Vänersborg, Härnösand och Örnsköldsvik och hur jag innan den började förberett mig med en lång lista på både förbokade böcker för avhämtning och med tygpåsar att fylla med spontana titlar.

 

bok-2

 

bok-4

 

Hon, mitt M, fick ett gäng väl genomtänkta böcker av sin moster i julklapp och födelsedagspresent. En av dem var Agnes Cecilia – en sällsam historia. Maria Gripe, fantastiska författare. Jag älskade den! Hon verkar bondat med Nora hon också. Därför har jag nu köpt den som ljudbok från Adlibris för att lyssna om, så här i vuxen ålder. Kanske lyssna om henne, för att briljera lite…;) Sen ska vi se filmatiseringen av den tillsammans. Sist jag såg den var med skolan, i åttonde klass, på stadsteatern i Härnösand. Tydligen ansågs den då vara tillräckligt bra för att ingå i skolarbetet. Jag kan bara hålla med. En bok som märkt mig och som alltid kommer att finnas med mig.

 

Gillar hon den lika mycket som jag en gång gjorde, så ska jag förboka Skuggan över stenbänken, Tordyveln flyger i skymningen och Pappa Pellerins dotter. Jag är tillbaka i bokreans härliga sfär, även om det blir via nätet den här gången!!!

Ikväll ska jag somna till Pernilla August stämma när hon läser andra hälften av min favoritberättelse. Men först ska jag uppleva norra Italien via tv-rutan med hjälp av Oscar Zia och Tina och kanske efter det ett avsnitt av ”The Americans” på Netflix tillsammans med min man.

Sov gott ni mää!!!

Karmisar Becca

Annonser

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s