Loreen briljerar denna kväll på Mellon, men

för mina tre barn så är det Moster som alltid gäller. Bandet mellan dem och min äldsta syster är något så magiskt speciellt. För dem är hon självklar. Vart vi än ska så kommer alltid frågan från någon av dem inom 15 minuter: – ”Bella då?”

Hm, jo, nu är det så att hon bor i Stockholm, hon har ett vanligt heltidsjobb, så när som lite annorlunda tider än de kontorsnissarna har. Men hon har faktiskt inte möjlighet att följa med oss på allt vi tar oss för… Moster och Mormor är precis lika självklara i den här familjen som oss föräldrar.

Och de är självklart med denna Mellokväll också. M E L L O M Y S!!!

För lilla M blev hon en del av hennes vardag när Mosters cancer för tio år gjorde ett gästspel i vår familj. Hon gav sin Moster bamsekramar på de olika sjukhusen, hon höll hennes hand vid blodprov på vårdcentraler (min syster har världens skräck för sådant) och pussade hennes kinder när häftklamrarna från amputationen skulle tas bort, hon räckte mig alltid sprutan jag var tvungen att ge min syster efter varje cytostatikabehandling och hon hjälpte till att rengöra fistlar och annat mer och mindre infekterat under denna tid. Det hör till saken att hon då bara var två år gammal! Att få denna upplevelse med sin Moster har satt sina spår. De  ä l s k a r  verkligen varandra på ett alldeles speciellt sätt de där två!

Och pantertanterna har bara hängt på feelingen när de kom till världen. Moster betyder allt för dem två också. Tack och lov med frånvaro av fler cancergästspel. Peppar, peppar…

Nu njuter vi av sovande småttingar och ett avsnitt av Hotell Halcyon. Jag hänger inte med i den serien, men det gör mamma och syster. Att blogga och samtidigt njuta av den tidens mode och frisyrer i periferin räcker för att ge glans åt mig innan sovdags denna lördagskväll.

Trevlig kväll!

Karmisar Becca