Det är min meditation när allt stillar sig…

och jag får den där stunden… alldeles för mig själv med ett av mina barn…

 

 

Just nu är det på kvällstid och lilla M har precis somnat bredvid mig här i soffan. Å, vad jag myser!!! Det måste så klart inte vara kvällstid, men när man får den där stunden alldeles för sig själv med ett av sina barn, så blir det väldigt tight. Att bara få reflektera med just den individen. Med smågrabbarna tar jag det lite mer för givet. De är ju alltid här på något vis. När lilla M kommer prioriteras tiden med henne, när man har chansen, på ett annat sätt.

 

 

Agnes Cecilia – en sällsam historia

 

Har för oss varit i fokus efter årsskiftet. Hon har läst den bokledes, jag har uppdaterat mitt 25-åriga minne av denna Maria Gripes bok genom att lyssna om på denna historia via min smartphone ännu en gång…

Ikväll har vi tillsammans med ett glas Chapellhill (alkoholfritt naturligtvis, pedagogiskt eller inte, kan jag inte svara på… Jag tror hon hanterar det som sig bör), sett filmen från 1991. Vi var båda rörande överens om att Marias bok är betydligt bättre än filmen. Jag tror jag hade samma åsikt när vi i åttonde klass såg filmen på stadsteatern i Härnösand med skolan, när det begav sig. Jag minns ju att jag var helt besatt av boken…

Ikväll blev det hur som helst en jättemysig stund tillsammans med min äldsta…

 

 

 

Hon är hemma… Det är sportlov i Hälsingland…

och jag kommer njuta henne och min övriga familj till fullo våra nästkommande tio dagar.

 

Karmisar Becca