Idag har jag lagt uppsägningen på postlådan…

Stora M for norr ut denna morgon. Båda pantertanterna ligger i sina sängar. Det betyder att Mamman har en hel torsdagskväll med fri tillgång till castingen på teven. Det vill säga att jag kan välja precis vad jag vill att se på den  s t o r a  skärmen från Netflix, Cmore eller annan streaming! Jag ska först och främst beta av avsnitten av ”Halv åtta” från Järvsö förra veckan. Har liksom aldrig tid att se detta på avsatt sändningstid. Främsta anledningen till att jag tycker att streaming är en ypperlig uppfinning är kanske att mitt tålamod inte räcker till att behöva vänta på att få se nästa avsnitt…

Jag är nu inne på andra avsnittet med sköna cykel-Hanna som värdinna, samtidigt som jag sms:ar med en av mina finaste, närmaste vänner i Järvsö. Hon har precis fått diagnosen cancer. Vider!!! Jag räds inte många saker. Man måste våga, för att känna att man lever… Men ordet cancer vibrerar skräck i hela mig. I det här fallet tror jag att oddsen är förhållandevis goda och hon är en tuff brud, så det här blir fint.  Jag har ändå för säkerhets skull gjort en inköpslista till julmarknaden i Gamla Stan i Stockholm 2033. Då ska nämligen jag denna sköna böna dit. Planerat sedan femton år tillbaka.

På vägen hem till Järvsö,  i bilen från Karolinska tillsammans med min syster, när vi precis fått beskedet om att hennes vänstra ben skulle bort, stannade vi på ett halvmysigt fik och planerade inför hennes framtida skoinköp… Jag inbillar mig att en framtidstro skapar bättre förutsättningar för det mesta.

Därför har vi i den här familjen en framtidsplan för det närmaste året. I helgen ror vi nog enligt plan i land allt. Efter det kommer fortsättningen. Man vet aldrig hur länge den eufori mitt liv just nu levererar. Därför måste man passa på medan livet det erbjuder.

H o n ,  min fina vän, hon har precis sms:at sin inköpslista för 2033. Det blir brända mandlar, mörk choklad i en julkorg och smällkarameller…

Mmmm, ljuvligt!!!

Karmisar Becca