Något vill man ju ge liksom.
Mini gör sin sista dag på dagis på onsdag. Nästa gång han ska in i systemet igen, blir det ju till skolan. Minstingen kommer förhoppningsvis tillbaka, men först om drygt ett år.
Så någonting vill vi ju ge till alla fina pedagoger som tar hand om våra barn under våra arbetsdagar. Just den här terminen känns det som att det alltid varit mer vikarier än ordinarie personal på plats, så jag har lite svårt att ha full koll på hur många tack-för-den-här-tiden presenter vi ska fixa… Men jag och Mini har kommit fram till att åtta borde inkludera alla… Hjälp, tänk om jag missar någon. Sju har jag namn på, den åttonde är jag liiite osäker på… Hon är en av de coolaste och ordentligaste av vikarierna, men jag har inte riktigt uppfattat hennes namn… Ska snoka lite imorgon när jag lämnar dem :))
Och så har vi ju våra italienska stöttepelare och hörnstenar…
De som vi kan höra av oss till om vi har funderingar om allt mellan himmel och jord när det gäller vår dröm där nere. De som ser till att huset står kvar och som hjälper oss med juridiken och fakturor och som ser till att vårt lilla olivträd på framsidan överlever.
De är ju helt ovärderliga. Och man kan ju aldrig riktigt tacka dem tillräckligt. Men någon flaska med jordgubb- och rabarberlemonad får bli en tapper början den här gången. Inte så typiskt från Sverige, men innehållet kommer i alla fall härifrån. Rabarber och jordisar finns ju där nere också.
Älskar färgen!!!
Denna söndag har ägnats åt en halvdag på salongen. Mini har hängt med mig och morgonens kunder. Minstingen har fått hänga med gamla M i rabatterna här hemma. Stora M är någonstans i Lindesbergsskogarna och fräser runt på en av sina leksaker, så honom vet man aldrig riktigt när man ser igen:))
Jag ska packa, helst allt på min asvarslista, idag. Kommande tre dagar är det hårdkörning på salongem, för att sedan på torsdag ta ett tidigt tåg till lilla M´s skolavslutning. Sedan vidare med tåg till Stockholm där stora M och pantertanterna då befinner sig. Den största för att tenta av Fartygsbefäl klass 8 utbildningen och som man hoppas att han klarar.
Hinner förhoppningsvis med lite häng med älskligsfaster och man innan vår färja går från Nynäshamn mot Gdansk på fredag.
Familjeäventyret närmar sig med stormsteg…
Hörs och syns hörrni!
Karmisar Becca