Vi har hamnat i en högsommar utan dess like.

 

Förra året var det sista veckan innan hemfärd som hade denna värme. Nu är det vår första vecka och det är bara att försöka vänja våra skandinaviska lemmar vid denna hetta.

Vi försöker acklimatisera oss. Vi körde en Medelhavsrepa i fredags över till Elba. För att känna på det öppna havet här. Vi tog inte den kortaste biten över från Piombino, utan valde att snedda direkt från Castiglione della Pescaia. Det gjorde ungefär 3 mil (helt vanliga sådana, inte sjömil) från land till land. Vi fortsatte upp mot Portoferrio och runt till Marciana Marina, ytterligare cirka fyra mil. Lite stökiga motvindar, men inte mer en en meters vågor. Barnen är superduktiga på skotrarna, men Minstingen fick ett blåöga från Mammans körning. Man kan inte riktigt lita på att han håller i sig själv och eftersom lilla M fortfarande inte anlänt så måste han sitta framför mig eller stora M. Inte optimalt när det blir kast i vågorna. Han håller dock god min och tjatar dagligen om att få åka igen:))

 

Att vattenskotrar inte är vare sig kustbevakningens eller övrig båttrafiks favoritfarkoster är ju ingen hemlighet. Vi blev invinkade av någon form av militär-kust-bevakar-ribb vid två tillfällen. Vid båda tillfällena, när de ser att vi är utrustade upp till hårtopparna med hjälmar, radio och pappersdokument, så schasade de oss bara vidare:))  En av Elbafärjorna tyckte nog att jag gick något för nära framför den, så det måste jag tänka på. Övriga båtfarare gestikulerar hej vilt om att vi är för nära kusten, att vi är för långt ifrån kusten och för att vi bara är. Då ler man och vinkar till dem och så ber man barnen också att vinka. Till slut brukar de också vinka tillbaka…

 

 

Vi ska nog tänka över vår rutt både en och två gånger…

 

Det ser bara ut att bli ännu varmare framöver. Värmen tär mer på oss nordbor än vad vi tror. Sannolikheten att dagsturerna därav kommer att bli längre än tio mil är nog ganska liten. Man kommer att behöva en lååång siesta mitt på dagen och en del återhämtning på kvällningen. I fredags åkte vi femton mil. Det var inget problem, men att att göra det varje dag i tre veckor… nja. Så vi kanske ska nöja oss med öarna (Elba, Korsika och Sardinien) och ta västkusten med båt vad det lider.

 

Vi funderar på saken…

 

 

Lite isglass och ett glas vitt vin på terrassen till lunch kommer nog få planerna att klarna. Märk blåtiran Minstingen har under sitt vänster öga. Han var mäkta arg när hans Mamma tog den vågen lite fel… Tur storasyster anländer innan nästa avfärd, så han får sitta mittemellan…

Vi testade att plumsa i riktigt stökiga vågor på hemfärden från Elba. En väldigt viktig sak att känna på både för barnen och oss vuxna (även om det nu var planerat den här gången). Lite småpanik utbröt från båda barnens sida innan de förstod att de flöt som korkar och när de sedan lyckades kravla sig upp på skotrarna igen var det två mäkta stolta pantertanter som puttrade vidare in mot hamnen i CdP!!!

 

 

I ungefär en och en halv vecka till ska vi dock njuta av huset här hemma. Vår utsikt går inte av för hackor och varje sekund här ute är magisk (förutom efter tiosnåret på kvällen när myggorna dyker upp). Men barnen har rensat myggmaskinerna idag på förmiddagen och det fläktar faktiskt en aning, så ikväll kanske vi kan sitta ute en kvart extra…;))

 

Kram på er alla. Jag menar det verkligen. Kanske lite extra just idag. Jag ska njuta av min situation och min familj allt vad jag kan de kommande veckorna. Och gärna efter det också förstås.

 

Karmisar Becca