Här i min dröm om Italien…

 

Och vi är kompletta.

 

Jag och Mini tog min ärvda picis upp till Pisa under eftermiddagen och mötte upp lilla M och Morfar som kom med SAS flyg klockan 16.20. Efter att gamla M hämtat upp henne i Rättvik efter ett traditionellt midsommarfirande i Dalarna med ”pappafamiljen”. Tänk att Mamman aldrig kommer att bidra med det där typiskt traditionella…? Fast att jag nu till slut är skriven i självaste Dalarna… Men nej, det kommer aldrig att hända…

Allt lyfte i tid efter att Moster tagit över stafettpinnen i Borlänge, till att genomföra ett Arlanda-left-over där Morfar slutligen transfererar lilla M ner till Pisa.

Allt landade i tid och så när som på en gräsbrand utmed Autostradan vid Cecina, vilket innebar ca 45 minuters totalstopp för mig och Mini, så gick allt som smort!

 

Mammahjärtat är tillfreds!

 

Man har ju vant sig vid känslan efter tio år, men det är ändå magiskt när alla är på plats och nära.

 

 

 

Ser ni vilken bokstav det är ovanför de turkosa portarna till det övergivna olivpresseriet bakom vårt hus?

 

Just det R.

 

Ni ser det tydligt på den översta bilden. Min man hävdar tydligt att bokstaven är B…  
Han, som aldrig läser min blogg, vet inte att Becca är exakt det samma som Rebecca…

….R … B….

 

 

Om jag hoppar ner för vår tomtgräns mur…

 

Så ligger det där.    Alldeles ovanför.    Magnifikt.

 

 

Så om det står R tydligt ovanför en övergiven vacker gammal dubbeldörrsport till ett övergivet gammalt olivpresseri…

 

Vad gör man av det?

 

 

 

Man måste ju åtminstone peta loss några av de gamla rostiga hänglåsen, krafsa bort dammet från de gamla klinkerplattorna på golven på de stora ytorna och känna in de gamla olivflaskorna som döljer sig i skrymslena på insidan… Eller?

 

Karmisar Becca