Vi har varit på vattnet i snart åtta dagar.

Fantastiska dagar om man får summera dem vi hittills haft. En något småstökig överfart från CdP till Elba och sedan över mot Bastia på Corsica. Men det var ingenting emot dag två då vi rundade norra udden. Öppet hav och gammal sjö gav cirka fyrametersvågor som Mamman tyckte var lite i högsta laget för att det ska kännas roligt. Stora M tycker naturligtvis att de var det bästa hittills under dessa dagar…

Men de är trygga och stabila.

Våra maskiner. Trots överspolningar och höga vågor så står de upprätta, så det är aldrig någon fara egentligen. Det är mer min känsla. Nu kommer en vecka framöver med starka vindar, så vi får se vad planen blir. Vi riskerar naturligtvis ingenting. 

Men vilken upplevelse vi får. Vi lär i massor. 
Att man ska tanka först och sedan fråga om man får parkera för lunch. Då ringer tankpersonalen till hamnkaptenen och då blir det ett ja. Annars bara ett bestämt nej (tills dess att min man övertalar vederbörande förstås). Vattenskotrar är ju inte superpoppis, men det visste vi ju. 
Tydligen är det ingen annan som har semestrat runt på vattenskoter tidigare enligt fransmännen och italienarna. Det gör man inte. Det enda man gör på dessa maskiner är att tokköra. Men vi jobbar på att ändra den inställningen hos sjöfolket.
Barnen är fantastiska. Vilka vattendjur de är och vad härligt att de aldrig visar någon som helst rädsla eller osäkerhet. De bara gillar läget. Skäller på dem i allmänhet gör jag ju förstås hela dagarna, men det har ingenting med det här äventyret att göra. 

Imorgon får vi se om det är möjligt att ta sig över till Sardinien eller om det blir fortsatt resa norr ut på den här ön. Vi tar det som det kommer och lyssnar och lär.
Måste bara delge er en bild på hur det ser ut på ett hotellrum när familjen Olsson har checkat in…

Bara varnar alla hotellägare som kan komma i vår väg:))

Karmisar Becca