15 kubik björkved…

 

Som det nu ser ut i boden, så borde det räcka ganska långt. Med två fyrhjulingar med vagnar, så har vi fått in den först till synes enorma vedhögen nere vid vår parkeringsficka, på åtta vändor genom skogen. Min rygg känner det och min aldrig existerande armmuskulatur känner av det än mer… Skönt med omedveten träning.

 

 

Vedboden i ladan

bakom stugan är nu helt full. Nu vet vi att lite drygt 16 kubik får plats, men inte så mycket mer. Lyckoträff eller professionell skicklighet efter långt och troget slit sedan tidigare… vet ej…

 

Vi sliter på här Bortom Verkligeten i lagom takt. Tiden är så annorlunda här. Man styr saker på ett helt annat sätt. Vi lever ju det här året på inkomsterna från vår lilla fastighetsfirma. Den måste rulla på som tidigare för att detta ekonomiskt ska gå ihop. Vi kommer att leva betydligt billigare här än vad vi gör hemma. Men lite kostar det ändå. Det bästa med den här firman är att det är fullt möjligt att styra det mesta härifrån, så som vi de senaste åren försökt styra den. Var som helst ifrån egentligen. Det är tanken, för att kunna utnyttja alla våra tillvaron och samtidigt jobba.

Min del av den kan jag styra härifrån. Just härifrån där jag sitter nu. Det enda jag behöver är en dator och uppkoppling. Vilket tack och lov fungerar mer än utmärkt från den här platsen.

 

Let me present my new office

 

 

Från den här fåtöljen i timmerhusets nordöstra hörna kan jag sköta allt. Jag som bara fixar det administrativa. Här kan jag ha all kontakt med hyrestagare, fakturamottagare, revisorer och allt annat ”papprigt” som kan behövas. Tack Internet Explorers utvecklare för min arbetssituation så här ungefär 20 år senare. Har er, alla inblandade, att tacka för så mycket!

 

Nu sitter jag har och bloggar och drömmer om en riktigt kall vinter.

Den som väntar på något gott!

 

Karmisar
Becca