Min mans dröm om att lära sig timra

har resulterat i att vi nu har ett nästan färdigt rundtimmerhus på cirka hundra kvadratmeter Bortom Verkligheten.

Det var hans rehabilitering efter en tuff period när hans pappa hastigt gått bort i en arbetsplatsolycka och firman han då bestämt att han inte skulle jobba för mer, blev tvungen att tas över istället och drivas på med allt det innebär. En period av många funderingar på hur framtiden för det företaget skulle bli och vad han egentligen ville med sitt liv ledde till denna familjeoas i vildmarken.

Det är ju, som alltid, en massa småpyssel kvar på huset. Vindskivorna ska tjäras klart och hängrännor ska sättas dit på utsidan och farstutaket ska snickras klart. Inomhus fixas det med fönsterfoder, hyllor och förvaring. Men det känns som en lång semester i jämförelse med vilken resa vi har haft med det här huset. Det är en ganska mäktig sådan från att fösta trädet sågades ner hemma vid Mossbysjön till att det nu står här och känns som ett riktigt hem.

Ser ni svanparet där ute på sjön?

De mellanlandar alltid här vid den här tiden innan de drar söder ut. De bor inte här under sommaren. Förra året i februari mellanlandade de på myren norr om huset (tidig återkomst det året), innan de flyttade hem till sig, var det nu är. De är  väldigt vackra och titta på. De äger hela sjön på något sätt. De har verkligen valt den lugnaste platsen som finns för återhämtning innan deras långa resa.

Samma plats som vi valde… Bortom Verkligheten.

Karmisar Becca