Äntligen på plats i vildmarken igen.

 

Det har blivit extremt många mil i bilen de senaste två veckorna. Nu blir det två veckor med så lite användning av bilen jag bara kan få till. Äntligen lite tid igen för lite kärlek åt timmerhuset.

 

 

Sedumtaket verkar ta sig ganska bra. Vi bättrade på med lite mer jord i skarvarna igår. Nu tror jag det kommer att räcka till våren, då vi nog behöver på med lite mer och gödsel. Innan snön kommer behöver vi tjära klart vindskivorna ner mot sjön och sätta upp hängrännorna mot dasset, samt täcka sidorna av farstun med vildmarkspanel. Inget som borde vara en omöjlighet att hinna med.

Samtidigt kan man ju inte låta bli att fixa lite inomhus också.

Vi har funderat en del på hur vi ska lösa taklisterna inomhus. De som går vertikalt från timmerbjälkarna i taket. Ett timmerhus sjunker ju ganska mycket de första åren och rör sig mer än vanliga hus även efter det. Därför behövs en ganska stor marginal mellan taket och innerväggarna (innerväggarna följer ju inte rörelsen). Taklisterna som löper längst med takstockarna är inget bekymmer. De sitter lite omlott med luft emellan, så rörelseutrymme skapas. Där har vi använt oss av vildmarkspanelbitar. Samma som till innerväggarna, men liggandes åt andra hållet.

Det är som sagt de vertikala som ska formsågas runt varje takstock som är problemet. Hur får man det att se snyggt ut? Helst vill man ju att de ska ligga tätt emot, men det är en omöjlighet i ett hus som detta.

Så kläckte min man idén om renskinn…
Först lät det helt flummigt, men när det sjunkit in lite och vi gick och funderade och föreställde oss, så verkade idén faktiskt riktigt bra om än lite originell…

 

Svårt att förklara. Bilderna får ge en bättre beskrivning.

 

 

Så istället för att det ska bli som ett plockepinn närmast taket av konstigt sågade lister, hänger där nu renfällar avskurna på mitten längst med ryggen. Kanske inte allas val av lister, men jag tycker att det blev riktigt bra. Det passar in här på ett fint sätt och hallen och de tre sovrummen som påverkas av detta, blev lite mysigare. Och bäst av allt, väggarna kan nu få röra sig precis hur mycket som helst utan att man måste vara där och justera i tid och otid.

 

Köket är nu helt klart. Jag provade gasugnen för första gången till middagen igår. Kycklingen blev perfekt om än lite färglös. Klyftpotatisen och rotfrukterna fick tillagas i vedugnen, som vi bara använt hittills. Det där med varmluftsugn finns inte riktigt här, så det är lyxigt att ha två ugnar att köra maten i om det behövs. Grejen blir ju nästan den samma. Dessutom kan man välja att ha dem på två olika temperaturer. Köksfläkten är på plats (den går på 12V) och jag oljade fönsterfodret över diskbänken, så nu fungerar och ser köket här precis lika bra ut som på våra andra tillhåll.

 

 

Rutinerna här ute i vildmarken börjar sitta. Inget känns längre omständligare eller mer invecklat att få till än vad det gör någon annanstans. Nu har vi verkligen tre hemma på riktigt att alternera emellan. Tre hem i tre helt olika miljöer. Kontrasterna mellan dessa tre är verkligen stora.

Hovis, Drömmen om Italien och här Bortom Verkligheten…

 

Karmisar Becca