Gamla M har varit på besök…
Det har varit så skönt att vara på plats här igen efter Stockholmsdagar och operationsdagar i Falun, så helgen har inte bjudit på så mycket action.
Nej, det enda som det varit fart på
är solcellerna och på Master Jacques i förmiddags. Det var en älghund med pejl som tog miste på honom och en hare denna morgon. Älgjakten startade igen här igår. Jag trodde minst att han brutit alla fyra ben av det hjärtskärande lätet vårt nytillskott gav ifrån sig när han kom inrusandes i hallen… Stackarn! Jakthunden drog vidare när han insåg att den lilla svarta lurvtussen han fått vittring på vare sig hade horn eller kunde skutta.
Och äntligen har batterierna laddat för fullt i helgen. Vi fick faktiskt ta till elverket förra veckan för att ladda upp dem. Det behövs inte mycket ljus för att cellerna ska ta emot solstrålar, men det har verkligen varit totalt mörker vad det gäller det de senaste veckorna. Stora M har nu beställt ett liten vindkraftsnurra, så att vi framöver kanske kan slippa detta med elverkshanteringen så mycket som det bara går. Vind brukar ju sällan vara ett problem…
Magiska helgdagar att lägga till i bildgalleriet och ta fram under det mörkaste höstrusket…
Och mysigt att ha mamma här.
Tänk att det har gått åtta veckor sedan vi tog vårt Macahans egipage (vår granne kallade karavanen av våra bilar och släpvagnar för familjen Macahans i 2017 års version) och flyttade hit…
Karmisar Becca
Kära Rebecca! Äntligen har jag satt mig ner och baklänges följt upp vad som sker ”Bortom verkligheten”. Jag är ju, till skillnad från sönerna A & B, inte så hemma på tekniken med dator, men det gick ju bra nu.
Men i och med att håret bara växer och växer (och ingen frissa har ringt på för att erbjuda mig klippning) har jag tänkt mer och mer på Dig och saknar Dig MYCKET. Jag har själv klippt luggen två gånger, f ö ingenting.
Det är i alla fall väldigt trevligt att se hur Ni har det och hur Ni mår. Du skrev något om operation i Falun. Jag hoppas att det inte var något allvarligt.
Jag blev full i skratt åt Din beskrivning av de nattliga turerna till iskalla dasset. Som jag berättat växte ju jag upp i det som kallas ”Hantverksbyn” idag. Bekvämligheterna inskränkte sig till rinnande kallt vatten och avlopp plus utedass. Sommartid var det rent av mysigt att sitta för sig själv en stund med Allers eller annan veckotidning. Vintertid blev besöken kortast möjliga när man rullade ihop två dagstidningar att sitta på och kvickt uträttade sina behov.
Ert år i vildmarken kommer att bli något för Er alla, särskilt barnen, att minnas som en saga. Inte alla kan få uppleva det Ni gör nu. Jag gläds med Er. Verkligen! Huset ser så fint ut. Grålaseringen blev snyggt runt fönstren.
Den lilla svarta ”trasselsudden” ser bedårande ut. jag kan tänka mig hur skön hans päls är. skojigt för grabbarna också med en ny lekkamrat.
Idag skiner solen och det var första morgonen med minusgrader: -3. Hösten är definitivt här. Ni kan nu följa årstiderna på riktigt nära håll. Vi har ju många träd och buskar (jämfört med våra grannar)så vi ser också färgerna som ändras. Så återstår höststädningen ute. Det märks väldigt väl att Hasse inte är hemma och sköter utesysslorna.
Det gör ont och jag har haft en period när det har känts värre igen. Det kommer och går. Jag miste en kär brevvän, sen 26 år, och det var ledsamt.
Vi ska åka till min gamla arbetskamrat på folktandvården med Hasse imorgon. Det är svårt med tandborstningen numera. Jag får heller inte hjälpa honom. Det är inte ovanligt i Hasses situation att vara ”rädd om” sin mun. Här har de ansvariga något att ”titta på”, som det heter.
Hasse känner fortfarande igen oss och blir glad när vi ses. Han är till synes nöjd med att bo på ”Myren” och personalen är snäll. De säger att han oftast är glad och ler gärna mot dem.
Nu ska jag fylla på i fröautomaten och gå en promenad, så att tallkottkörteln får lite sol på sig.
Ha det riktigt fridfullt och bra hela familjen
Stor KRAAAAAM
från Kerstin (M)
GillaGilla