Det är bra detox för mitt mobilberoende…

Och helt underbart skönt faktiskt. Så därför har jag kanske inte ett allt för allvarligt beroende…

 

 

Vi softar här hemma nu…

efter en sådan där lagom härlig och aktivitetsfylld lördag. Här i byn på vintern ska man varje lördag ta sig ut till Rausenkojan för att fika. Fram till påsk ungefär varje lördag, varje vinter, så är det olika bybor som står för fikat i denna gamla koja ute på en udde  vid namne sjö.

Somliga tar sig dit på spark, andra med skoter och vissa på längdskidor. Och äntligen idag var förhållandena för en skidtur dit perfekta. Det snöade förvisso lite, men temperaturen har idag legat runt -6 grader och spåren var perfekta. Jag och lilla M skidade en tur på en mil (grabbarna tog skotrarna), med då fika i Rausen ungefär halvvägs. Ett riktigt sådant där Halleluljah-Moment som har fortsatt hela dagen.

 

 

Att efter en sådan tur komma hem till denna oas och fälla ut sina tentakler på kökssoffan under en ullfilt, medan brasorna tar sig och värmen stiger, är en svårslagen känsla.

När sedan barnen efter en stund börjar leka kurragömma tillsammans alla tre och det blir Minstingens tur att räkna och man hör hur Mini blir galen för att han inte hinner gömma sig innan Minstingen börjar leta…

Mini till sin lillebror, ganska upprörd:  -”Du måste ju räkna längre, annars hinner vi inte gömma oss!!!”

Minstingen, 3 år, rycker på axlarna åt sin storebror och svarar något nonchalant:  -”Jag kan inte räkna till mer…”

Så var det slut på den argumentationen liksom…

 

Nu är klockan strax efter åtta denna lördagskväll och lugnet lägger sig. Småttingarna ligger i sina sängar och knaprar dillchips (lördagslyx), lilla M har precis avslutat lite pianospel och har nu övergått till att köra några solhälsningar på vardagsrumsmattan. Mannen är inne i byn och spårar fram en skoterled åt våra insnöade vänner borta i den andra skogen. De lever så här som vi gör nu fast jämt, året runt, och just nu har de varken en plogad bilväg eller haft möjlighet att hålla efter skoterspåret från huset, då deras skoter är på service. Tur stora M får känna sig behövd ibland…:))

 

Idag är livet bara så där extra bra!!!

Mysig lördagskväll på er.

 

Karmisar
Becca