Jag orkade bara inte köra…

Det är sportlovsvecka nu…

I Järvsö i alla fall. Det är sista året som vi bara har en sportlovsvecka. Från nästa år, när Mini börjar skolan, kommer vi att ha två! Både vecka nio och tio. Hur lyxigt är inte det!!! För Mamman blir det ju alldeles förträffligt. För barnen blir det ju bara en vecka var, men för mig kommer det ju att bli två!!!

Detta sportlov ska lilla M med vänner till Vemdalsskalet några dagar och i fredags kände jag att jag bara inte orkade åka 60 mil fram och tillbaka både fredag för att sedan göra samma sak på måndagen. I vanliga fall gör jag ju det, men nu har jag liksom intagit något form av sportlovsmood tror jag…

 

IMG_8711

IMG_8710

Enlight873

 

Så ännu en gång utnyttjade jag mina vänner…

Det är så skönt att bo hemma hos Friherrinnan på Anders Ols i Sanna. Det är få ställen just nu dit jag känner att jag kan komma med hela min familj och bara slappna av. Därför att smågrabbarna är väldigt intensiva och testar det mesta som kommer i deras väg. Framför allt känns det så när vi kommer till nya outforskade platser. Det är ju så det ska vara. Det är ju utvecklande och så… Men det kan minst sagt fresta på mitt tålamod och humör.

Ibland känns det nästan som att båda två är galna på riktigt!

Lägg till en nio månaders hundvalp som är uppvuxen i vildmarken på det (Jacques vet inte vad promenader i hundkoppel och hur man lägger sig stilla och fint i ett hörn är). Han är så gott som alltid ute här i skogarna själv och upptäcker under dagarna och kommer bara in när det börjar skymma. Att dra en snara runt hans hals… Nej, helst inte…

Att då kräva att vi ska få bo hemma hos någon annan är just nu i det närmaste som begära att få bestorma deras bostad helt och hållet.  Inte så många känner att det ska bli jätteroligt…

Men i Sanna känner jag mig alltid välkommen och jag känner bara ibland att vi kanske är lite för mycket. Igår innan vi skulle åka hemåt, då var alla till försäljning kan jag säga… Men resterande av tiden gick ändå ganska prima. Tur att lilla M och Minsta M (Morris) är två undantag i vår galna familj. De sköter sig alltid. De har ju en del andra gener…

 

 

IMG_8715

IMG_8714

IMG_8716

IMG_8713

 

Fick fin fina foton på barnen…

Dessutom! Jag har inte fått mina barn fotade av en fotograf sedan de blev tre till antalet. Så det var väl dags.

Fotona i detta inlägg är alltså inte tagna av mig utan av Fotograf Mirja Clesson
Jo, en mobilbild är min…

Hon hade lämnat Eksjö för att spendera sportlovet uppe i Hälsingland. Och med lite mazariner som muta och en stor kopp kaffe, så kunde hon tänka sig att komma och fota mina barn:)) Om sanningen ska fram, så var hon inte så särskilt svårövertalad…

Snön har fallit så gott som konstant under helgen, men under någon timma under fotograferingen höll det faktiskt upp och till och med solen försökte ta sig igenom dimridån. Ibland ska man ha lite tur med ljuset.

 

Nu är vi åter tillbaka här Bortom Verkligheten och Friherrinnan får några veckors andrum. Men jag dyker upp igen till fårklippningen i april. Jag fick ett erbjudande om att hjälpa till! Gissa om jag ser fram emot det!

Och hur svårt kan det vara…:))

 

Karmisar Becca

Annonser

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s