Minstingen ser ut som ett lejon.

 

Hela hans lilla ansikte är igenmurat. Vi andra är mest bara prickiga.

 

De sista två dygnen Bortom Verkligheten var vidriga. Att dessutom behöva ha dörrar och fönster stängda när det har varit så här varmt, innebär sömnlösa nätter för alla. Så istället för att stanna som plan till på tisdag, packade vi ihop oss och åkte hem under gårdagen.

Vidare innebär detta att vi hinner med en del andra roligheter här hemma utan att behöva pressa allt för mycket.

 

 

Som att plantera ut solrosorna borta i skogen…

 

För några veckor sedan. Under vår bilresa ner till min mormors begravning, fick barnen var sina blomsterkoppar med färdigplanterade solrosfrön på Hallasgården utanför Örebro (där vi sov en natt). Ni vet en sådan där burk som man bara behöver vattna på typ… Det var ju någon form av reklam för något företag, som jag inte minns (så den reklamen gick ju inte riktigt hem), men solrosplantorna har blivit jättestora på nolltid!

 

 

Nu hinner vi med att bry oss om vår egen trädgård lite grann också. Eller i alla fall kanske hjälpa till att vattna den lite här och var. Gamla M har ju redan full koll på årets alla pallkragar och rabatter. Verkligen jättelyxigt att ha henne bonandes här medan vi förkovrar oss på andra orter. Så fin trädgård som vi kommer ha den här sommaren vid vår frånvaro sedan ett år tillbaka, kommer vi kanske aldrig mer att ha:))

Men kanske ändå. Vi tänkte försöka hålla kvar vår trädgårdsmästare lite till. Vi planerar och räknar lite, så kanske hon nappar på det. Vi får se hur vi får till det.

 

Nu njuter vi Sverige och skolavslutningar i ytterligare två veckor. Sendan hägrar Italien några veckor. Det huset måste ju också ses om. Vi har inte varit där sedan i augusti!

Stora M preppar sin motorcykel med diverse förnödenheter.  Han blir lite av en bridecilla vad det gäller sina motorfordon. Allt måste vara låååångt över perfekt, så absolut ingenting lämnas åt slumpen :))

 

Själv ska jag ju forsla, skeppa och köra fyra barn, samt två hundar från Järvsö, genom Sverige, Tyskland, Österrike och norra Italien med ett nytillkommet släp bakom bilen. Det visade sig att flytpontoner till vattenskotrarna (skotrarna har övervintrat nere i Vetulonia) var, precis som vattenskotrarna i sig, mycket (och då menar jag mycket) billigare att inhandla här i Sverige. Så nu har jag alltså även blivit med släp på min resa genom Europa. Nu måste jag bara kolla om höjden på släpet är tillåten på den bokning vi gjort från Göteborg till Kiel. Pontonerna sticker upp ungefär en halvmeter ovanför bilhöjden (och då är ändå min bil två meter hög…). Annars får jag försöka ändra färjebiljetten ännu en gång.

Det svänger när man är gift med någon som stora M. Att någonsin slappna av och tro att man har full koll på läget är liksom ingen idé…

Imorgon inväntar vi kallare temperaturer!!! Det ska bli skönt:))

 

Karmisar Becca