För varje gång vi kommer hit känns det mer och mer som hemma…

Av våra tre platser där vi spenderar vår familjetid, så är detta ställe mitt smultron. Vårt hus hemma i Bolanche är väldigt praktiskt på alla sätt och vis, läget, enkelheten kring firman, utrymmet och faciliteterna. Bortom verkligheten är ljuvligt, en oas för rekreation och återhämtning och ett vinterparadis. Men skulle jag bli tvungen att välja en plats av dessa tre, så vinner mitt hus här.

 

 

Jag njuter i år av att lilla M får ha sin kompis med sig. De vill verkligen få ut så mycket som möjligt av sin vistelse här. Det är ett gidiget schema de vill bocka va innan sin hemresa om elva dagar. Denna lista gör också att jag kommer ut på en del av deras planer, vare sig de vill eller inte:))

Idag har jag rekommenderat dem att ta en lugn dag hemma. De har haft lite otur vad det gäller streptokocker och en del hudutslag till följd av penecillin och värmen. Att vistas i sol vid en kur är ju inte det optimala, men att hålla sig helt ifrån det här är i det närmaste omöjligt… Och om en är är dålig, så drabbas den andra av dessa två likväl. För båda vill så gärna.

 

 

Dessa två tonåringar med deras funderingar, planer, med ibland tafattaoch ologiska slutsatser, men som ibkand (eller mer och mer allt som oftast) genererar tankar och livsfilosofier. Jag njuter verkligen av varje sekund jag har dem här.

 

Okej, jag erkänner. Jag har utnyttjat dem lite också för att erbjuda min tjänst som taxi chaufför till deras ”Bucket-List”. De har fått kratta vår lilla trädgård till garaget medans jag och stora M passade på att ta en aperetivo uppe på Hotel Vatluna. Jag hoppas hinns vedergälda dem inna deras hemfärd.
Vi har ju lyxen att ha ett alldeles charmerande vackert beläget och genuint hotell bara ett stenkast (även om det är ett uppförskast) härifrån. Mitt ute på landet. varje kväll vid alle sette e mezza, typ vid halv sju, kan man inbringa en Spritz vid hotellpoolen. Med en helt gudomlig utsikt!!!
Vore jag här själv hade jag traskat uppför backarna vareviga kväll för detta! Här kan man där till få min favvi i drinken. Campari – Campari Spritz. Bara det!

 

 

Igår kväll, efter vår skotertur runt Elba, lyckades jag ha en ”konversation” med de äldre utanför Coopen i Grilli om hur havet hade varit under dagen, på italienska… och lite teckenspråk, och jag tror de förstod.

Jag börjar slappna av, även om  jag fortfarande är bedrövligt dålig på språket, men jag försöker och då får man en helt annan helhjärtlig respons från motparten också. Hur det än är, så är det faktiskt jag som har köpt ett hus i deras land… Så det är ju bara att sätta igång och lära sig språket!!!

 

Karmisar Becca