Mätaren visar 287,26 mil i bil.

Där till skall det läggas till ett antal sjömil med M/S Isabelle över Baltsika havet. Från Vetulonia, Italien till Borlänge, Sverige. Kan kanske verka inte alltför långt, men trafiken dessa nästan 300 mil är bitvis annorlunda från den svenska. Minst sagt.

Men det har flutit bra. Med min syster på passagerarsidan hela vägen. Italien visade sig från en ganska bra trafiksida första dagen. Väl inne i Slovenien, så kändes vägarna och skyltarna lite som norra Europa. Min första upplevelse av Slovenien. Och vilket fantastiskt fint landskap. Varför alltid plöja Tyskland igenom, när östeuropa finns!!!

En liten avvikelse från vår resa, men ändå något som har något med vår södra vistelse i Italien att göra. Jag har i detta nu en textkonversation med min man som befinner sig i Ryssland, någonstans norr om St Petersburg. Vi har beslutat oss för att sälja våra vattenskotrar efter denna säsongen och skaffa båt till nästa säsong. Den planen har vi haft sedan allra första början. Att vi valde vattenskotrar ett par säsonger var för att hitta det optimala båtalternativet för just oss nere i Medelhavet, och en del annat. Vi har nog nu kommit fram till vad vi vill ha. Vi vill nämligen hinna med ett ”Sverigevarv” och kanske några norska fjordar innan vi kör båten på egen hand vattenvägen ner till Italien.

Allting frid och fröjd så långt. Men när man sedan tar in offerter på försäkring på den typ av båt vi vill ha, så är priserna groteska!!! Enkom för att även jag, som kvinna, ska få köra den! Jag som slitit för att få min fartygsbefälsutbildning klass XIII, jag som kör MYCKET försiktigare än min man. Jag som aldrig någonsin skulle ta några risker på sjön bara för att flasha till det. Jag som skulle puttra omkring för att uppleva omgivningarna och aldrig någonsin skulle tänka tanken att gasa på för att fart är min grej. För det är det verkligen inte.

VARFÖR SKA VÅR BÅTFÖRSÄKRING BLI SVINDYR PGA MIG, pga att jag är kvinna???

Jag är utbildad på sjö, jag kan hantera släp genom Europa, jag löser det mesta på ett bra sätt vad det gäller den trafiken. Jag har kört vattenskoter över Medelhavet med tre barn i alla väder och fixat det. Det har inte alltid varit en dans på fina blommor, men jag har aldrig tagit ett beslut som har äventyrat säkerheten. Så VARFÖR!!!, VARFÖR!!! ska mitt kön behöva stå som ursäkt för en dyrare försäkring vid ett köp av en Anytec!!!

Jag har aldrig tidigare känt mig som någon extrem ”kvinnosakskvinna”, men idag triggade detta något inom mig. Bara för att min man har alla bokstäver man kan ha på sitt körkort, så innebär det INTE att han är bättre i all trafik än vad jag skulle vara. Jag är inte intresserad av tunga släp och snabba fordon. Men jag älskar havet! Ska jag inte ha råd att vara där för att jag är KVINNA!!! 

Ja, ja, jag kommer inte riktigt ge mig här…

Vi är hur som hemma igen. I Hovis, Bolanche. Det sista dygnet, efter en resa från Italien, genom Slovenien, Österrike, Slovakien, Polen, Littauen, Lettland och slutligen Sverige spenderades i Riga. Jättefin stad!

Och vi bodde på coolaste stället!

Two Wheels i Riga har till och med ett rum som heter Sundsvall!

Bikeälskare eller inte, this is it! Se bara till att det inte är för varmt, för AC finns inte:)) Gudomlig service, rena och fina rum och otroligt charmigt. Men i 34 graders värme hela natten, så sover man så där…:))

När mannen väl dragit iväg mot Ryssland med sin tvåhjuling, så hade vi övriga en halvdag i Riga, innan färjan skulle gå över havet hemåt Sverige. Jag som aldrig färjekryssar fick med råge äta upp min förutfattade mening vad det gäller en dag i Riga what so ever. Vi fick ju välja och valde den gamla delen så klart…

Riga, så mycket mer barnvänlig och husdjursvänlig rakt över havet från oss själva!!!

300 mil genom Europa…

kan kännas som ingenting, eller som allting!

Det är förhållandevis enkelt att ta en kryssning från Stockholm till Riga. Det är värt det. Glöm inte passen bara. Om det är värt att ta sin motorcykel vidare genom Ryssland och sedan genom Finland, det vet jag inte ännu. Återkommer om detta. Men för mig, som fru till en ävetyrare, så antar jag att svaret är ett STORT ja!!!

Jag kommer definitivt leva länge på vår bilupplevelse genom Europa och jag kommer absolut jobba för min egen framtida båtupplevelse genom det samma. Fighten är inte över ännu…

To be continued…

Karmisar Becca