Vi har påbörjat bygget av gamla M´s lilla hus.

Vi försöker samtidigt sälja ett annat hus (och nej, det är inte det i Italien, det ”projektet” blir som det blir). Vi har funderingar på att inhandla ytterligare en annan fastighet (under förutsättning att vi får sålt den andra). Vi söker ny hyresgäst på Södra Backa från och med mars 2020 och Mini tycker att vi borde renovera ett slott (han såg en trailer om Drömmen om slottet på TV4)…

Så kanske är det anledningen till, i all denna husuppståndelse, att stora M i helgen valt att sova i diverse olika vindskydd uppe i Grövelsjön under den här helgen…

Vi får väl se om Mini tycker att det räcker med ett litet nybygge av ett litet Mormorsslott. Jag hoppas det. Annars får han helt enkelt gilla läget. Någon slottsrenovering kommer det liksom inte att bli.

I veckan har vi VABbat Minstingen de två sista dagarna (och om någon har åsikter om att jobba samtidigt som vi har barnen hemma, så anmäler vi det i alla fall inte till Försäkringskassan). Jag har dock lite svårt att få allt jag skulle behöva få gjort när jag vet att jag har en sjukling hemma. Och det får väl vara så.

Minstingen har dessutom, trots tokhosta och lätt feber på någonstans mellan 38 och 39 grader celsius, varit oförskämt pigg. Så han har helt enkelt fått härja med på de diverse arbetsplatserna.

Mellan arbetet och ompysslingen, så har jag helt sonika lagt jobbet åt sidan och njutit av att hösten är här… Men med tanke på Minstingens totala avsaknad av håglöshet i sin febrighet, så har vi kunnat ta några ganska energiska och härliga höstpromenader.

Jag behöver gå in mina nya höststövlar. Jag har tänkt att gå ungefär två till tre mil om dagen i tio dagar om cirka fyra veckor i dessa snyggingar från Dr. Martens. Så jag har höga förväntningar på dessa!!! Den som lever får se…

Det blev en jättehärlig höstpromis runt nyröjda Trollsjön precis över vägen härifrån under eftermiddagen i alla fall.

”Men matte, hur långt ska vi gå. Jag börjar bli rätt så gammal och det är ganska blött…”

”Nja, men nu är det så att jag också börjar bli ganska gammal och äter min första antibiotikakur sedan jag var 6 år gammal (då för en luftrörskatarr, nu för en svullen tummes skull, en tumme som fick ett palmblad rakt igenom sig i mitten av juni och som inte vill läka). Tvivlar i och för sig på att penicillin kommer att hjälpa (skär upp skiten istället och ta ut det som inte ska vara där), men man måste väl lyssna på doktorn. Så minsta M, ja du börjar bli till åren. Det innebär att lyssna lite extra på matte, en promenad i blötan kommer göra dig gott!!!

Det är höst.   Livet snurrar på.   Det går fort.   Så bara njut allt vad vi alla kan!!!

Karmisar Becca