Njuta, njuta, njuta!!!

 

Alla färger, det fina vädret, den höga luften och jag känner mig så gott som frisk.
Vilken härlig helg det har varit.
Hela familjen hemma. De två yngsta blir ju så glada när storasyster dyker upp.

Hon har massor av skolarbete att beta av den här veckan. Några prov, pianoläxan och något form av femveckors träningsschema för idrotten (som enligt henne och hennes kompisar ska läggas upp i detalj). I två timmar under lördagen satt hon i telefon med vårt ”sommarbarn”, för att lägga upp deras tidiga träningsmornar framöver. Jag blev trött bara av att höra de första två minutrarna… Hur som så ska pulsen som träder in vid andra andningen bli lägre på dessa fem veckor.

Vi har även grottat in oss i de olika rikstadspartiernas grundfilosofier. Jo, jag har varit med på ett hörn och lade till det jag kunde. Men om sanningen ska fram, så lärde jag mig nog mer än vad jag tillförde.

Det var något prov i NO också, men där går verkligen min gräns. Kemi och fysik och sådant där tycker jag verkligen är urtråkigt. Där får stora M dra sitt strå till stacken istället.

 

 

Vi lyckades i alla fall få bort henne från läxböckerna en liten stund under gårdagen. Mission fotografering för årets julkort i komination med lunch i Frostbrunnsdalen. Det gäller att passa på när alla barnen är på plats, vädret är perfekt och det mysigaste av matställen fortfarande öppet!

För bättre fotoljus än under gårdagen kan bli svårt att få till. Hjälp vad fint det var överallt. Lite Frostbrunnsdal och solstrålar på det så är nu årets julkort kirrade och beställda. Och alla barnen fastnade, om än inte perfekt. Men en ganska kul bild blev det i alla fall. Just den bilden har dock bloggförbud till efter julkortsutskicket…

 

 

Jag förstår att jag har roligare åt dessa bilder än vad ni har…

Men vi är verkligen en familj som är både högt och lågt och mitt emellan just nu. Vi är en sådan där familj som jag själv skulle kunna ha följande tankar om; ”Undrar om de missat det där med uppfostran?”, ”De där har nog skaffat två barn för mycket för vad de klarar av…” eller ”Sele och koppel vore kanske att rekommendera”….

Ja, ja, någon gång kanske vi också blir vuxna…

 

Karmisar Becca