Vi tog ledigt och åkte hit.

Upp till Bortom Verkligheten. Det var egentligen inte meningen, vi har för mycket att göra hemma. Men så bestämde jag i onsdags att det hade vi inte alls det. Det är ju faktiskt sällan så att livet står och faller med några dagar. Eller ja, ibland kanske det gör det, men inte för oss just nu i alla fall.

Jag vet, dunderslarvigt av oss att inte dra upp båten i somras. Vi glömde totalt bort den. Nu ligger den där med fastfrusna åror… Med det som glöms i tö… Eller nej, så är det väl inte kanske… Vi får hoppas att den klarat sig.

Om jag ångrar mitt bestut?

Att åka upp hit. Nä, inte riktigt va.

Det finns ingen plats på jorden som skapar den totala känslan av avkoppling som sker när man kommer hit.

Nu hoppas vi att isarna inte hinner kantsläppa innan vi ska ta oss hem över sjöarna imorgon. Det är liksom precis på gränsen.

Karmisar Becca