I natt sover hon där sin första natt…

i huset borta i dungen. Den dungen vi köpte till bara för att det inte skulle vara någon annan som skulle få för sig att bygga ett hus där…

 

 

Som stora M har arbetat stenhårt för ett infall jag fick förra våren…  Nu kan hon flytta in sina möbler. Allt enligt plan (så blir det nästan alltid vad det gäller min man) innan vi drar ner till Drömmen om Italien på lördag.

Vi har alla slitit som djur den här våren. Var och en med sitt. Han med hus, jag med ekonomi och mc-kort (som jag kuggade igår tyvärr eller hur man nu ska se det). Gamla M med jobb, trädgård och barnvaktande (för att vi föräldrar ska kunna bedriva våra planer). Allt har gått ut på att ge av sig själv och mottaga det som varit möjligt.

 

 

Känslan jag har ikväll är ljuvlig. Vi har snart rott i land det vi planerat att göra den här våren. Det är några påskrifter kvar på några revisioner, tre skolavslutningar och lite packande inför sommaren som kvarstår. Annars är vi så när som på väg…

 

Mot vår dröm i Italien…

 

En ny påskrift den 19 juni. Ett nytt projekt. En ny epok i vår resa på den optimala tillvaron i Italien.

 

 

Ikväll har vi firat att min mamma fått ett alldeles eget hus där hon kan bo så länge hon vill och känner. Hur skönt är inte det som nybliven pensionär? Och för oss innebär det att hon fortsatt håller ställningarna när vi nu lämnar Hovis över sommaren.

 

och för er som undrar över mitt slit med mitt framtida MC-kort… Jag hade min första uppkörning igår. Det var hur kul som helst. Jag kuggade mig dock i trafikkörningen. Det var synd, för mot alla odds så fixade jag manöverproven innan. Jag som enda tjej/tant av de åtta uppkörare som var inbokade. Tre killar klarade sig hela vägen. Vi tjejer behöver alla öva lite till…

Min fantastiske körskolelärare hade tårar i ögonen när jag fixade krypkörning, höghastighetsbanan och bromsproven lätt (jag är så dålig på allt vad det gäller tvåhjuliga fordon). Han var nog helt övertygad om att jag sedan skulle klara trafikkörningen, men jag höll verkligen på att köra över en dam på ett övergångsställe, meja ner en cyklist i en kurva och krocka med en husbil vid en parkering, så… Hur gärna än min högst kapable trafiklärare trodde att jag var redo, så måste nog både han och min man (som också väldigt gärna vill att jag ska älska motorcykellivet) inse, liksom jag gjort hela tiden, att jag behöver lite mer tid på mig. Mitt eget mål har alltid varit till hösten eller till nästa vår.

För nu känner jag, till trots från min man och min körskolelärare, att det ska bli gudomligt skönt att få semester från allt vad bokslut, revisioner och tvåhjuliga fordon heter…

Karmisar Becca