Ett juridiskt u-land.

Det hävdar i alla fall vår svenska advokat:))

Stora M befinner sig just ni på Tribunale di Grosseto för att skriva det slutliga kontraktet på vår andra dröm om Italien. Ni som är insatta vet att det var meningen att detta skulle göras för tre veckor sedan, men domarens mor gick då hastigt bort, så allting blev framflyttat. Till idag.

Bybor har antytt att vi måste vara säkra på att vi får ut nuvarande ägaren ur huset innan. Vi har kanske inte trott att det ska vara så svårt. I kontraktet står det att han ska vara ute senast 15 juni. Igår, den 18 juni, hade han fortfarande inte flyttat en endaste pinal. Ur italienskt perspektiv är detta inte konstigt alls. Att följa ett kontrakt är väl som allt annat här, bara en rekommendation… typ…

Vår advokat som vi brukar anlita hemma i Sverige fick under gårdagen förklara för vår italienska advokat att om man betalar för en advokat så innebär det att den advokaten ska jobba för vår sak, inte för den andra parten… Det blev hur som helst många turer i detta ärende under eftermiddagen och kvällen. Tur var väl ändå att vi landade här ett dygn tidigare än vad vi tänkt oss, så detta hanns med!!!

Våra barn är ju härdade som resesällskap till oss, så i måndags vaknade vi tidigt till en magisk morgon efter vår tältnatt i centrala Tyskland någonstans. Alla satt inpackade i bilen innan klockan sex och de 125 mil som då återstod hit till Vetulonia brände vi av lätt under den dagen.

Nu håller jag alla tummar och tår för att min man håller sig kall idag och får till detta på ett bra sätt.  Detta lands system är intressant. Man lär sig massor på vägen. Vi vill ju så gärna ha detta renoveringsobjekt, men att betala och sedan inte veta om vi kan flytta in… Där går nog den svenska gränsen i alla fall…

Fortsättning följer…

Karmisar Becca