Ni har köpt ett hus, inte en hel parkering…

Jag återkommer till rubriken…

Väljer att starta i köket istället. Vi har fixat till ungefär halva. Resten får bli vid ett senare tillfälle. Det är så otroligt mycket sten och murbruk som måste bort, så vi valde att fixa till det så att vi kunde installera vår nya spis och ugn, få in en fläkt och göra utrymme för att vårt tidigare kylskåp på 70 cm från fick sin plats.

Jacques har naturligtvis fått en ny hundmatstunna och en ny plats för sina skålar i köket.

Vi har kapat alla gasledningar. Tidigare drevs ju huset runt på det. Så är det mestadels här nere. Vi vill inte ha varmvattnet eller värmen på gas. Däremot har vi sparat några av elementen för att de är ganska häftiga. Bland annat i köket.

En bild på lapptäcket innan och det påbörjade numera färdiga hörnet. Jo, vi har faktiskt gasspis med en tub i skåpet bredvid. Det är svårt att undvika. Men ugnen går på el. Likaså fläkten. En ny eldriven varmvattenberedare på 100 liter har installerats där den gamla gasuppvärmda satt och allt verkar fungera alldeles ypperligt.

Där bortanför köket, i matsalen sitter jag och bloggar nu med vår nyinstallerade AC blåsandes i nacken. Klockan är tjugo minuter innan sex på kvällen och det är 34 grader varmt ute, så jag behöver detta för min överlevnad.

Som vi slitit hela sommaren. Nu när man tänker efter. Det går omöjligt att förklara hur det såg ut här innan vi anlände den 16 juni. Dåvarande ägare hade inte flyttat en endaste pinal, kontraktet var inte skrivet och allt i hela huset kändes som terracotta och superorange.

Och vi har på flera vis infiltrerat oss här i byn under tiden. Vissa av byborna hälsar glatt, andra har blivit av med sin el och vatten när våra småligister utövat sina skills i dessa kunskaper. I förrgår fick vi en lapp på vår bil om att vi faktiskt bara köpt ett hus, inte en hel parkering… Med en Volkswagen Amarok på vår lilla piazza, så blir man mindre poppis här. Damerna nere i backen däremot älskar när småligisterna passerar deras grind och hälsar glatt på italienska. Deras efterföljande långa tankeutbyte på deras eget språk går föga att förstå för mina två minsta, men de försöker verkligen.

Vi har fått ett meddelande i form av en lapp under vår dörr från någon i byn, jag har tyvärr förlagt den någonstans, som med hjälp av google-translate erbjuder sig att i framtiden kanske städa lite innan vi anländer. Det är väl jättegulligt. Får se om jag lyckas återskapa det erbjudandet…

Jag har fått en smärre utskällning från restaurangägarna längre ner i byn, då de förklarade att småligisterna undersökt brandslangen vid muséet och vält fotbollsspelet nere vid Sportivon (fotbollsplanen). Av misstag enligt Mini, för han hade försökt laga det, teknikfreak som han är och just i det fallet tror jag honom faktiskt. Först fick jag känslan av hopplöshet när en fru i byn skäller ut mig och mina barn, men kände ganska snart att jag ändå på något vis tillhörde en familj i byn. Hon hade aldrig gjort detta mot en turist på besök.

Så vi jobbar oss in i gemenskapen sakta men säkert. Från lite olika vinklar :))

Nu till lite vardagsrumsbilder…

Före var allt mörkt i form av gul och orangemålat och en del stenpartier. Det orangea är numera vitt. Stenpartierna är än så länge bevarade. Vi får se om även delar av dessa i framtiden kanske blir vita.

Matsalen sammanlänkar vårt vardagsrum med köket på mellanplanet. Matsalen har också blivit vit. Det funkar liksom bäst här med vitt. Detta med tanke på kontrasten av de grå stenpartierna på väggarna och tegeltaken med bruna träbjälkar däremellan.

Så här såg matsalen ut för fyra veckor sedan och nu är det faktiskt ätbart här…

Trappan ner till barnens våning längst ner är ganska klar. Tidigare fanns ingen sammanlänkning alls. Nu har vi en superfin italiensk stentrappa ner till bottenvåningen. Än så länge inte målad längs med väggarna och vi kan behöva behandla stenen med något innan vi målar för säkerhets skull, men vi har en passage inomhus som leder ner till barnens tillhåll…

Den gamla svinstian på nedre botten som i juni var ett kök i den lägenheten har numera återgått till en annan typ av svinstia i form av småligisternas sovrum…

Nu står det en röd Ikeahylla från rummet i Scala Santa i hörnet där den tidigare diskhon fanns och vad som förvarades i detta hörn när huset stod klart 1841 kan jag bara gissa. Antagligen en hög med hö förmodligen.

Det forna stallet är nog ändå det rum i detta hus som har den absolut skönaste känslan. När vi var och tittade på huset förra sommaren så hade den tidigare ägaren sitt sovrum här. Och det var så mörkt och murrigt. Nu är stallet lilla M´s rum och det är det ljusaste och finaste rummet i hela huset.